Aftonbladet – 17 februari 1845, sida 3

— OÖOfversten för Ingeniörkorpsen hr C. Meye har, med anledning af en i Aftonbladet inför diskussion i hederv. Bondeståndet rörande ansla gen till rikets fästningar, begärt att nedanstående af honom författade reklamation emot några ståndet gjorda anmärkningar måtte meddelas Aftonbladet. Då herr öfversten sjelf undertecknat artikeln, torde läsaren äfven finna, att de omdömen, som deruti förekomma angående tvänne stånds riksdagsmän i allmänhet, stå för herr öf verstens, icke för redaktionens, räkning. Det synes hafva blifvit en vana eller rättare ovana inom Borgareoch Bondestånden att under öfverläggningarne om anslag till fästningsbyggnaderne emot dem, som dermed hafva att bestyra, framkast: obevista och så tillsägandes ur luften tagne tiilvitel ser för misstag, fel och oskicklighet. Så länge dess: anklagelser uttalats i ordalag, hvilka icke uttryck: någonting bestämdt mer än anklagelsen, såsom t. ex då en talare i Borgareståndet förklarade, att ansla gen till Waxholm genom felaktiga dispositioner til större eller mindre del gått förlorade, och det såle. des af den sväfvande frasen är omöjligt att gissa hvad slags disposition felet skulle ligga, eller hurv högt eller huru lågt det sårande hugget är syftadt skulle det varit lika ändamåslöst som öfverflödigt, at: inför allmänheten försöka mot anfallet ett försvar eller mot påståendet en vederläggning. Men då enligt en i Ms 303 5304 af Aftonbladet för d. 30 34 Dec. 1844 införd redogörelse för öfverläggningarne i Bondeståndet rörande anslagen till Carisborg och Carlsten, riksdagsmän i detta stånd meddelat bestämda uppgifter och anfört de missförhållanden, på hvilka de värda talarne grundat sin fördömelse öfver sättet att utföra arbetena, är det icke allenast möjligt, utan äfven en skyldighet, att uppträda till vederläggning och rättelse af de misstag talarne låtit komma sig till last; och har jag ansett detta uppträdande så mycket mera vara min pligt, som uppgifterne och de anklagelser, de innebära, skulle, om de lemnades ovederlagde, möjligen anses af mången vara sanningsenliga och utsätta ingeniörkorpsens officerare för ett klander, som de alldeles icke förskyllat. Skulle någon tycka att härmed nog länge dröjts, så får jag svara, att jag med afsigt afvaktat voteringen i förstärkta Statsutskottet, samt att för öfrigt sanningen aldrig kommer för sent. Jag får således nu, med anledning af Andreas Bengtssons från Jönköpings län uppgift, att det på