Aftonbladet – 17 februari 1845, sida 2

Hr A—, apothekare i en liten stad i grannskapet a Brässel, hemkom en afton omkring kl. 9och fan en liten pudeilhund ligga hopkrupen och jemrand vid porten. Hr A— ville jaga bort djuret, som gjorde ett försök att resa sig, men nedföll under et jemmerligt gnäll. Rörd af det arma djurets. lidand böjde sig Hr A — ned, för att se efter hvad son vore orsaken till dess jemmer, och fann att dess en: lår var afbrutet. Hr A— kunde ej besluta sig til att lemna den lilla pudeln utan bistånd, hvars bed jande bliek intresserade honom; han tog hunden ir till sig, skötte hans blessyr, och föresatte sig att he hålla honom till dess han var fullkomligen helad Efter två månaders förlopp kunde hunden spring raskt omkring och tycktes vara alldeles återställd. — Hr A—, som ej längre ville hehålla honom, öpp nade sin dörr och, sedan han gifvit honom ett pal smekningar, pekade han åt gatan, sägande, nu är di återställd och kan gå din väg. Hunden betraktad Hr A — med en erkännsam blick, aflägsnade sig me en betydelsefull rörelse med. svansen, och Hr A— såg honom ej åter. Hr A— hade alldeles glöm bort honom, då han en afton, också omkring kl. 9 hörde en häftig skrapning på sin port. Han lyss nade, och förnam ctt ihållande skällande. Ma kunde säga, att den besökande qvadrupeden ropad att man skulle öppna för honom. Er A—, nyfikej att få veta hyad det var för en klient som ville in öppnade sjelf porten, cch genast kom den lilla pu deln inspringande och visade den lifligaste glädje Men han var ej ensam: efter honom kom en stac kars långhårig hund haltande, hvars högra tass hängd: afbruten. Pudeln sprang från den sårade hunder till Hr A—, och från Hr A— åter till den sårad hunden, liksom ville han presentera denne och an hålla om samma biträde för honom, som: hän sjel åtnjutit under dylika omständigheter. — Den lill förståndige pudeln hade några ögonblick förut möt dem sårade hunden och, rörd af hans tillstånd, bad