Aftonbladet – 17 februari 1845, sida 2

språk Wåra allvarligaste omsorger och bemödanden. Upplysningens välgerningar, sambhällskrafternas utveckling och frihetens hägn, äro arf. hvilka vi böra öfverlemna, förkofrade, åt våre efterkommande. Ljusets och fridens segrar, mindre bländande än krigets, äro mera varaktiga och fordra ej mindre mod och sjelfuppoffring. Så väl vid Min thronbestigning som sednare, har Jag emottagit de mest tillfredsställande bevis på samtliga främmande Makters förekommande och vänskapliga tänkesätt. Detta gynnsamma förhållande har redan visat sig verksamt vid de inledda, men ännu icke afslutade underhandlingar för upphörandet af en, vår handel och vår värdighet förnärmande, afgift till en af det Norra Afrikas kust-stater. Berättelsen om Rikets tillstånd skall för Eder ådagalägga vårt framskridande i administrativt och ekonomiskt hänseende, under loppet af de trenne sistförflutna åren. I sammanhang med de propositioner och meddelanden, som blifva Eder förelagda, skall Jag fästa Eder uppmärksamhet på hvad som för det Allmännas väl är önskligt eller nödvändigt att under detta Storthings samvaro utföra eller förbereda. Jemte det Jag förklarar Norriges Elfte Lagtima Storthing öppnadt, anropar Jag Försynen att leda Edra förhandlingar, och välsigna Edra arbeten, försäkrande Eder om hela Min Konungsliga ynnest och bevågenhet., Efter talets slut mottog H. E. Hr Norrske Statsministern af Kongl. Maj:t Berättelsen om Rikets tillstånd, och uppläste densamma, hvarefter H. M. Konungen åter tilltalade Storthinget, och afiade Sm Ed, uti följande Ordalag: Gode Herrar och Norrske Män! Vid tillträdandet af Min Regering har Jag afgifvit den i Grundlagen föreskrifna ed. I den högtidliga stund, då Jag nu för första gången, såsom Konung, 0 omgifves af Norrska Folkets Ombud, upprepar Jag, enligt Grundlagens stadgande, denna Konunga-försäkran, samt lofvar och svär, att vilja regera Konungariket Norrige, i öfverensstämmelse med Dess Konstitution och Lagar; pså sannt Mig Gud hjelpe och Hans heliga ord! Den djupa rörelse, som Hans Maj:t erfor, då Hans Maj:t nämnde förlusten af Sin ädle hädangångne Fader, äfvensom då Hans Maj:t afgaf Sin Konungaförsäkran, syntes lifligt delad af alla närvarande och väckte ett lika högtidligt som allmänt intryck. Storthingets n. v. President, Hr Amtmannen Falsen, uppläste derefter nedånstående svar: Naadigste Konge! For forste Gang efter Deres Herr Faders den store og folkekjere Kong CARL JOHANS Bortkaldelse, have det Norske Folks forsamlede Representanter den Lykke at modtage Deres Majcestet som Norges Konge i sin Midte, og vi gribe med Inderlighed denne Leilighed, for at bevidne Dem det Norske Folks ubrödelige Troskab, Hengivenhed og Taknemmelighed. Storthinget forener sine oprigtige Önsker med Deres Majesteets om Held for Kongens og Storthingets felles Bestracbelser for Rigets sande Vel, og nedbeder Himlens Velsignelse over de Anstrengelser, som ikke ville blive sparede, for at naae dette Maal. Storthinget har i denne höitidelige Stund paa Nationens Vegne modtaget Bekraftelse paa den af Deres Maj:t aflagte Ed p,at ville regjere Kongeriget Norge i Overeensstemmelse med dets ,Constisution og Love,. Dybt og varigt er det Indtryck, denne vigtige Handling vil efterlade hos enhver af os. Det Valgsprog, som straaler fra Deres Majestaets Konge-Skjold, og hvis Aand allerede har aabenbaret sig i Deres RegjeringsHandlinger, kaster det herligste Lys over Betydningen af den aflagte Konge-Ed. Sagaerne vidne om, at i Norges fjerne Oldtid en af dets elskeligste og meest udmerkede Konger Hakon Athelsteen, da han optraadte paa Norges Throne, aflagde et lignende Löfte, og vi formaa ikke paa en bedre og hierteligere Maade at udtrykke Folkets Fölelser, då Deres Majestaet henviste til Ret og Sandhed som Deres Ledestjerner, end at gjengive Digterens Ord i anledning af Hakon Athelsteens Löfte: Frem dem, da fremmer Du Dit Gavn Vi hilse Dig med Kongenavn. Vi slutte dette Mödes uforglemmelige Forhandlinger med det innerlige Onske: Gud bevare Kongen, Fxdrenelandet og Broderriget! Vid hvars slut samtlige Storthingets ledamöter instämde uti ett högt och lifligt utrop af Gud be vare Konungen, Fäderneslandet och Brödra Riket. Hans Maj:t och den Kongl. familjen å tervände derefter i vagn, och emottogo en uppvaktning af Storthingets alla ledamöter, hvarvic nedanstående adress af Storthingets president inför Kongl. Maj:t upplästes: