Aftonbladet – 11 februari 1845, sida 3

I hastigare resultat härigenom skulle erhållas, i) Igenom det af Landtbruksakademien föreslagna DEGEBERGS LANDTBRUKSINSTITUT. Redaktionen har blifvit anmodad meddela föl jande: I egenskap af direktionsledamot vid Degeberg landtbruksinstitut, har jag pligtenligt med oafvänt Il uppmärksamhet följt denna inrättning, och förme delst besök på stället, så ofta min tid det tillåtit sökt inhemta kännedom om hvarje sådana väsendt ligare förhållanden, hvaruppå fullgörandet af insti tutets förbindelser till staten och det allmänna ä beroende. Den kännedom jag alltså varit i tillfälle förvärfyva om hvad detta ämne rörer, gör mig på en gång både berättigad och förpligtad, att till besvarand upptaga åtskilliga af de tillmälen, bemälte landtbruksinstitut och dess Föreståndare fått uppbära vid hedervärda Bondeständets diskussion öfver Statsutskottets utlåtande AM 39, och hvilken diskussion finnes införd i Aftonbladet för den 43 dennes. Utan att vilja inlåta mig i undersökning om er större eller mindre behöflighet för vårt land af dylika undervisningsanstalter, samt — huruvida det bör anses afgjordt, att svenska jordbruket, under en tid, då ej mindre detta yrke, än all annan industriel verksamhet inom hela den civiliserade verlden, blifvit underkastad en rastlöst framskridande utveckling, har att vinna eller förlora vid ett orubbadt qvarstående på dess gamla ståndpunkt, brukning på förfädrens vis; huruvida icke vetenskap och resultaten af mångsidigt samlad erfarenhet stundom kunna behöfva att komma äfven det vanligt sunda menniskoförståndet, till godo, så väl vid jordens odling, som vid hvarje annat praktiskt förehafvande; huruvida den jordbrukande och jordegande mcenigheten ej likaväl som den större possessionaten har att draga fördel af det ljus, som theori och förständsenliga grundsatser sprida öfver en näringsgren, måhända den mest komplicerade af alla; huruvida icke svenska jordbruket, i förhållande till åtskilliga andra länders, under iakttagandet af mer eller mindre skiljaktiga klimatiska inflytanden, ännu kan hafva åtskilligt att inhemta och tillegna sig, hvaraf det borde kunna skörda fördel och vinst — och ytterligare huruvida icke tiden visar sig vara inne just för vårt land, att, om äfven med uppoffring af ricdel eller fördomar, söka framkalla alimän uppmärksamhet, täflan och häg för fosterjordens uppbringande till den afkastning och det värde, hvartill den endast förmedelst en högre och ändamälsenligare kultur kan komma; utan att tillåta mig dessa kardinalfrågors närmare vidrörande: frågor, hvilka dessutom länge varit tillräckligt belysta, och för den opartiska eftertankan utredda; öfvergår jag till upptagande af de beskyllningar, hvilka specielt röra Degebergs landtbruksinstitut. Det har blifvit sagdt: att sådden vid Degeberg skelli otid: att man skördat sedan andra grannar redan inbergat sin gröda: och att ogräset 2 synnerhet frodats till en obeskrifvelig höjd. Vid ett större landtbruk, der man dessutom låter sig angeläget vara, att verkställa hvarje arbete, ej allenast på behörig tid, utan jemväl under möjligast tjenliga omständigheter, är det visserligen ej ovanligt, att cn eller annan del af sädd eller skörd kan blifva senare verkställd, än hos omkringboende mindre jordbrukare: dock har jag, under en flerårig nära bekantskap med ekonomien på Degeberg, ingalunda funnit hvarken dessa eller andra delar af jordbruksarbetet efterstående. Jag har äfven förgäfves sökt eftersinna, huru det kan förhälla sig med det gigantiska ogräset: uppgiften härom mätte troligen bero på misstag, celler på det slag af frodig tillväxt, som ej sällan åtföljer berättelser från mun till mun, så vida ej antagas får, att anmärkningen, efter behörig afprutning, möjligen kunde röra den del eller period af trädesberedningen, då man, efter verkställd gödsling, finner ändamålsenligt, att ej allenast Lillåta, utan till och med befrämja det annuela Ogräsets uppskjutande, för att göra detsamma åtkomlisare för den billning, som vanligen föregår sådden. Det har troligen varit denna ogräskultur, som blifrit bemärkt och öfverklagad, då man deremot ej iktat för rof, att till ögontjeneri hänföra den omtändigheten, att ett och annat ogrässtånd i ärets döfver ej fått frodas i fred! Häraf synes det mig i sanning svårt nog för föraltaren vid Degeberg, att kunna rätteligen utfinna, uruledes han må sin väg ostrafteliga gå! Det har blifvit sagdt, att Degeberg ej haft skördar, om i någon mån öfverträffat de närbelägna hemwanens: all missvexter blifvit de anställda försöens frukter: och att almänna opinionen vore den, Ut stiftelsen misslyckats. Hvad jemnförelsen beträffar emellan skördarne på egeberg och den på angränsande hemman, så torde