Aftonbladet – 8 februari 1845, sida 1

PROF. FRIES I LÄROVERKSFRÅGAN. (Skt från Thorsdagsbl.) Talaren förmäler vidare: Att nu påbjuda det nya skolsystemet som något fulländadt, allherrskande, allena giltigt, måste så mycket mera vara ett omoget förslag, som hela systemet ännu är inbegripet in fiert (i ett blifvande), uteslutande hvilande på sina lärares öfverlägsna skicklighet och så mycket mindre kan kallas en afslutad method, som det snarare är idåer, som ännu söka sina former. Hvad man af detta stycke med sorg finner, är alt en ledamot af ett riksstånd, och till och med af det presterliga, båller det vara sig tillständigt eller ens möjligt, att in pleno kategoriskt yttra sig öfver saker, utan att om dem på förhand hafva skaffat sig kännedom. Hade IHr F. studerat Nya Elem.-skolans beskaffenhet, såsom hans pligt varit då han deröfver ämnade fälla sin dom vid en riksdagsförhandling, så skulle han vetat, att denna skolas hela system, formen för dess undervisningssätt och allt hvad till de-s method hörer, långt för delta varit så fullt bestämdt, att deruti ingen ändring skett på öfver tio år (d. v. s. för mer än hälften af dess tillvaro). Huru kan man då yttra, att ett sådant system är inbegripet in fieri, eller ligger i görningen? Huru kan man säga denna method bestå af idter, som änhu söka sina former? Hela detta omdöme vittnar om samma obegripliga ytlighet i skolfrågans faktiska uppfattning, som man städse varit van att höra ifrån academici, men hvarifrån man likväl hoppades, att en sådan man, sorm Hr F., skulle göra ett undantag. Han upprepar, hvad andre konservative före honom sagt några hundrade gånger, utan ringaste skymt al bevis, nemligen, att det nya systemet uteslutande hvilar på sina lärares öfverlägsna skicklighet! Således skall man säga lärarne en onödig och i sig sjelf orimlig artighet, för att skaffa sig ett medel till sjelfva skolsystemets nedsättande? Och hvad innebär påståendet? Att Nya Elem.-skolans lärare, för att kunna sköta sina tjenster, måste förstå sin sak och vara skickliga personer, faller af sig sjelf lika väl här, som vid alla andra embetsoch tjensteverk af hvad slag de vara må. Men någon öfverdrifven talang behöfves icke och har ej heller vid nya skolan funnits. Det största beviset, att det är skolans System, som uträltat det goda, ligger deruli, att om man förvexlade alla lärarne, så att man satte Nya Elem.-skolans till något af de äldre läroverken, och i utbyte toge denna skolas lärare till den nya, samt dessa sålunda utbytte lärare på begge ställena fullt samvetsgrannt och skickligt skötte sitt kall, hvardera efter den skolas system och method, der de nu befunne sig — så att i afseende på lärarne allting vore lika — så skulle samma olikhet i resultaterna ändock komma att ega rum, d. Vv. s. Nya Elem.-skolan skulle fortfara att, såsom förr, sända bättre undervisade lärjungar ifrån sig. Detta försök har väl icke blifvit gjordt, och beviset kan således icke kallas faktiskt; men påståendets riktighet inses genom en personlig bekantskap med Nya Elem.-skolans egna lärare, hvilka man både till kunskaper, skicklighet och karakter, skall finna fullkomligen lika andre nitiske och goda skollärare, 1 hvilket verk som helst; men icke vidare.