Rekryten, dresserad att genast hörsamma Orr lres, sprang upp, och var just i begrepp att full-söra den grofkorniga bestraffningen, då i detsamna den förmenta brottslingen kastade kappan af sig, reste sig skrattande och sade till den förvånade veteranen: jag inställer mig sjellmant inför din domstol, trogne krigsbuss; men jag hoppas att innan aftonen hafva godtgjort min stora lörsummelse, — men knappast hunno dessa ord att uttalas, förr än luften genljöd. af ett enhälligt Gud välsigne generalen! (Slutet följer.) —— . — En för få år tillbaka . afliden länsman TI. i Ångermanland, ifrig Bacehi dyrkare: men föga skarpsinnig jurist, lagförde vid häradsrätten en. tjuf för andra resan stöld. Tjufven dömdes till spö och utfördes till kåken, der länsmannen å tjenstens vägnar närvarade. Förut hade denne befallt profossen att afstraffa delingqventen med !s mindre antal spö, än som ådömdt var. Kort derefter blef samme man vid samma rätt dömd för tredje resa stöld; häremot protesterade han, andragande att, som han ej till fullo undergått sitt straff för andra resan, han ej vore kompetent till -högre klass. än andra. L., häröfver hörd, förklarade att han, af medlidande, efterskänkt sin målsegareandel, hvarvid han trodde välvisa rätten ej skulle hafva något att anmärka. (T. f. W. oc N. I.) — På en bal helt nyligen stod en löjtnant vid flottan samtalande med ctt äldre fruntimmer, då en yngre dam inträdde i salongen. Hvem är den briggen; som nu seglar in? frågade löjtnanten det äldre fruntimret; han blef upplyst derom, lät presentera sig, och uppbjöd den unga damen till en vals; hon, som hört hans infall. svarade helt likgiltigt: Nej, min herre! det fordras en kapten för att föra en brigg, och ni är endast — löjtnant — (Naj.)