Aftonbladet – 6 februari 1845, sida 2

— Dagligt Allehanda för i dag meddelar presidenten von Hartmansdorffs förslag till underdånig skrifvelse från Adeln till Konungen, i ändamål att göra föreställning mot den lika arfsrättens utsträckande till Adeln, i följd af de trenne Ståndens beslut. Skriften går på nära tre spalter och börjar med mycket ömma toner om det förderf, som genom den lika arfsrätten skulle utbredas öfver riket, tager vidare adelns serskilda bestämmelse i betraktande, bland annat sönernas uppfostran till riksdagsmannavär (! 2?) och slutlisen vänder och synar författaren, så godt han kan, en hop serskilda författningar, för Patt utröna om han ej kan få några privilegier ut deraf Ty värr har det likväl ej lyckats honom, och hela byggnaden, hvad det juridiska vidkommer, faller såsom ett korthus, blott man blåser derpå. Vi skola i morgon meddela denna del af anförandet, hvilken blir föremål för öfverläggningen 1 nästa plenum. — Post och Inrikes tidningen för i förrgår innehåller, i anledning af en ledamots i högv. Presteståndets anförande i tullfrågan, åtskilliga betraktelser, af hvilka följande, hvad klädestillverkningen angår, synas oss så träffande, att de med allt skäl förtjena att ihågkommas: Otillräckligheten af klädestillverkningen verkar hos talaren för importförbud. Men äro då fabrikerne ändamålet? Är icke förbrukningen ändamålet? Det är ett ganska olyckligt misstag, men dess värre allmänt i dessa ämnen, att man misskänner den menskliga verksamhetens syfte, och låter densamma stanna på halfva vägen. Men, bestämdarc sagdt, är det utan sin vigt, att befolkningen i ett land är klädd? till och med vackert klädd? och att kostnaderne icke äro större än att den stora mängden kan årligen åtkomma kläder? Skall man nöja sig dermed, att de bemedlade äro väl klädda, emedan det ingenting betyder att de, i utgifter för sjelfva tyget betala 40 å 350 till 500 rdr mera om året, än efter priser i andra länder? Skall man icke önska, att den obemedlade kunde få groft, men fast och utmärkt vackert kläde, för 4 rdr rgs alnen (såsom i andra länder är händelsen). Tror man, att det för sjelfva moraliteten är likgiltigt, om -handtverksynglingen har en snygg rock, såsom esthötisk maning för honom att äfven i sitt uppförande iakttaga yttre anständighet och ordning? Ar öfvergången icke sedan ganska naturlig från det esthetiska till det sedliga? Är den det icke medelbart ännu mera, när öfverallt i hela verlden ett snyggt yttre är ett vilkor för tillträde till städadt umgänge, och slutligen detta ändock skarpare, såsom vilkor i ett