Aftonbladet – 3 februari 1845, sida 2

mLtSfOMHH SO VTM VV ÄNKA Ha nm mn UU vv HÄ KK Saken slutades så, att bröllopet blef ändt ligen så der midt emellan grannt och halfgrannt och prostinnan hade öfverträffat sig sjelf i rat väg. Fällskapet satt sina goda fyra timmar vic bordet, och det tycktes som gumman ansett äktenskapet som en fästa, på hvilken man borde bereda sig med några rigtigt bastanta mål. Gästerna voro alla valda af brudfolket; mer mest bland alla bemärkte man ett djupt sorg klädt fruntimmer, som fått sin plats bredvid prosten Malmin. Hon hade ett skönt, allvarlig! mnsigte och betraktade med kärleksfulla och liksom tårfyllda ögon det glada brudparet. Det var andshöfdingskan Julia Silfverkors, som ett år örut begrafvit sin ohistoriske man i hans historiska grift och nu, såsom enka, bodde på Skoningslösa, som landshöfdingen, oaktadt sin tilltagande andtäppa, inköpt och ämnat försköna, om han fått lefva... -Afven Philip var der, och sjelfva prostfar kunde ej underlåta att liksom buga sig, då han såg len stora kammarherrenyckeln, och det var ej itan att både hån. och prostinnan höllo sig tyta, då han och Lindner talade vid hvarandra ;fver bordet; gästerna skulle nemligen höra, att le kallade hyarandra du. Begge voro likväl ej åfänga för. egen del, men för mågen det ar en helt annan sak. Prosten. Klasmark satt med servetten knuten m halsen och arbetade mel maten,spillde rödt in på duken, fick moraler af sin fru; och-slög a ett saltkär öfver allt; för att bota skadan. Om aftonen satt friherrinnan Silfverkors bredid bruden; hon höll Heddas små händer 1 sina ch sade sakta;