Aftonbladet – 1 februari 1845, sida 2

PASTORS-ADJUNETEN. ) GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. XXI BPARNSLIG TILLGIVVENHET. Jag ser det gerna, för min del, yttrade prosten, tryckande Lindners hand, och du är nu så gammal prest, att du snart kan få dig ett sacellani eller pastorat. Tycker Hedda om dig? ,Ja, jag tror det,, yttrade Lindner; ,jag har anledning tro, att hon håller rätt mycket af mig. Ja, kära Lindner, allt det der är bra; men jag har lofvat min bror, öfversten, att Hedda ej skall gifta sig mot hans vilja; han har också rätt dertill, ty hon är uppfostrad hos honom, och han har en fars rättighet öfver henne — tala vid honom; men nämn ingenting för min gumma, förrän du fått veta hans tanka; min gumma skulle genast vända upp och ned på huset med beredelser till lysning och bröllop — och det will jag icke. Lindner var säker på öfverstens bifall, och vandrade derföre glad till granngården, för att framföra sitt frieri. Då han kom, mötte honom Hedda; hon smålog åt honom. Nå, Lindner! Jo, prosten har ingenting deremot, sade denne, men öfverlemhar saken åt öfversten. Heddas ansigte mörknade. Ja så, men der är främmande nu; fastän, tillade hon skrattande, det gör ingenting; det äl elt så interessant främmande., ,Hvem ?, frågade Lindner. Men Hedda blot skrattade. Jag vill inte förstöra den angenäma öfverraskningen — farväll oe Och dermed flög hon bort, den yra bilden, der glada madonnan. t ) Se Aftonbl. JM 4, 2, 4, 3, 6, 7, 8, 9, 11, 12,13, 14, 15, 16, 47, 18, 19, 20, 23, 24 och 25.