Aftonbladet – 1 februari 1845, sida 1

Mycket behöfves ej ordäs derom att obligationer ej kunna begagnas till ford för banken, som uti dem d egde nägon verklig celler recl valuta, emedan sådant helt och hållet beroäde på försäljningen och hvilken valuta då möjligen kunde erhållas för dessa obligationer. Den som för bankosedlar vill hafva klingande mynt, nöjer sig svårligen med endast en räntebärande obligation. Bankosedlarne äro i sjelfva verket icke något annat än icke räntebärande obligationer. Genom den föreslagna åtgärden skulle således den ena skulden grundas på den andra. Bankens skuldsedlar skulle grundas på Rgskontorets och dessa på reversaler, hvilket allt innebure en oformlighet, ett vingleri, helst diskontreversalerna ej betyda annat än banksedlar. I stället önskar jag att fullmäktige erhålla föreskrifter att i sedelstocken göra indragningar när kursen håller sig öfver pari och silfver börjar att utskeppas, och tvertom vid motsatt kursförhållande öka sedelstocken genom uppköp af reel valuta. Detta är det naturliga sättet för bankens operationer och efter det skulle nya sedlar utgå endast då recl valuta insattes, hvilken åter borde ända derhän förstärkas, att banken med sin metalliska kassa jemväl mäktade helt och hållet inlösa våra småsedlar. Först då dessa äro inlösta med silfver är en fast grund lagd för penningeväsendet i landet och först då betyda reversaler och dylikt någon recl valuta. För min del bestrider jag allt ökande aflånerörelser som jag tror endast skola bidraga att göra nationen ännu fattigare, emedan banken saknar fond för ökande af lånerörelsen och i allmänhet saknar förmåga att genom låns erhållande förstärka bankofonden; hvaremot jag biträder det förslag man här gjort att för framtiden ställa diskontomsättningen på 3:ne terminer. I afs. på utsk:s förslag anhåller jag att få framställa nägra anmärkningar emot ett par smärre oegentligheter. I ett annat betänk. rörande myntenheten har utsk. till undvikande af ändring i myntbestämningslagen bibehållit specieriksdalern, dock blott såsom ett namn, emedan den icke skulle begagnas i rörelse eller bokföring. Man föreslår nu, eget nog. att riksgäldskontorets obligationer skulle ställas på Rdr silfver. Då heter det, att ej någon ändring i 1830 års bestämmelser skulle införas, och likväl har Utskottet här föreslagit en sädan. Man försäkrar oss om säkerheten af riksgäldskontorets obligationer, och har likväl nu föreslagit, att göra de af samma verk förut på helt andra vilkor utgifna obligationer ouppsägbara. Det torde således inses, att en rubbning redan är satt i fråga, och man kan deraf finna, hvad som egentligen vore att vänta, om den föreslagna öfverflyttningen skedde. För öfrigt medgifver jag likväl, att hela lånerörelsen, sådan den nu hefinner sig, är för Rikets Ständers Bank opassande och hehöfver ordnas på ett sätt, mindre oformligt, än det närvarande. Utskottet har slutligen icke nämnt ett ord om Hr Agardhs yrkande, att banken skulle antaga kreditiv-rörelse och den dermed förbundna depositrörelsen emot ränta. Låt vara att banken häruppå förlorar något i ränta, så utgöra likväl dessa operationer det säkraste medlet till den sammas konsoliderande, och befordrar kapitalers frivilliga indragning i banken utan strypning, emedan depositionerne ske frän händer, som sjelfye icke kunna betala dessa kapitaler, åtminstone icke för tillfället. För min del anser jag en sådan depositionsrörelse emot ränta böra inrättas. Utskottet har ej nämnt något om inrättande af filialkontor, hvilka, ehuru vissa orter, der länetillgång ej finnes, ofta för närvarande prisas såsom de lyckligaste, likväl torde vara nödvändiga för orter, som vant sig vid lånekreditifrörelsen. För öfrigt anser jag ej väl tillställdt, om låne-inrättningar finnas blott uti stapelstäderne och på detta sätt i främsta rummet kunde begagnas af deras köpmän, hvilka då ej blott hemta vinsten af handeln, d. ä. af landets produkter, som der till skeppning uppköpas, och af konsumtionsoch öfverflödsartiklar, som åt landet försäljas, utan ock komma att förlägga hela landet, hvilket således skulle komma att bero eller ligga i händer på dessa kapitalister. Jag tror således att filialkontor äro tjenliga för producerande orter och personer, hvilka böra få sina förlag med minsta omgång och för bilpigare ränta, än hvad stapelstäderna bereda. Hr Berglund instämde med dem, som ansett ifrågavarande öfverflyttning af lånerörelsen olämplig och ingalunda till bankens fördel, emedan länevinsten då skulle tillfalla riksgäldskontoret; brist på penningar vore väl förhanden och sedelstocken för liten, men tal. ansåg detta likväl icke böra afhjelpas derigenom, att nya län ytterligare beviljades. Den lämpligaste åtgärden vore utan tvifvel, att banken utgaf räntebärande obligationer mot 3 p. C. och af banken uppsägbara samt gångbara inom landet. Tal. instämde i Hr Ödmans reservation och med Hr Petre, samt yrkade afslag å betänkandet. Hr Palander: Under den tid jag, på grund af permission, var frånvarande, skapades af Banko-Utskottet in pleno betänkandet JA 29, och i anseende till denna min frånvaro var jag förhindrad att afgifva min reservation öfver de beslut, hvilka ej delas af min öfvertygelse, hvarföre jag under diskussionens gång får deröfver gifva mina tankar tillkänna. Beträffande 8 . förklarar jag min åsigt fullkomligen öfverensstämma med den föreslagna öfverflyttningen, dock under det uttryckliga vilkor, att alla lån uppå fastigheter och egendomar på landet, äfven öfverflyttas ttll riksgäldskontoret, förnämligast af det skäl, att Rikets Ständers Bank måtte derigenom befrias från sådana transaktioner, hvilka ingalunda tillhöra en på riktiga principer fotad bank, hvarigenom banken under en framtid egentligen kunde inskränka sin verksamhet till myntväsendets upprätthållande samt till sådana operationer, hyYarigenom handeln och näringarne underlättades till förkofran, men ingalunda vara ett verktyg till underhjelpande af det nu rådande lättsinne i affärsOch enskilda lifvet, hvartill äfven i hög drad medverka de med skäl klandrade nu gällande kreditlagar. Flere värde talare hafva uttalat sin stränga förkastelsedom öfver Utskottets förslag, af fruktan att derigenom skulle första inträdet ske på statsskuldsystemet; men dessa inbillade spöken på ljusa dagen skrämma icke mig, då jag ingalunda vill eller kan anse utfärdandet af riksgäldskontorets ifrågavarande obligationer kunna hänföras till beträdande af stats