Aftonbladet – 1 februari 1845, sida 1

RIKSDAGEN. BOR GARESTÄNDETS DISKUSSION ÖFVER BAN KO-UTSKOTTETS SÅ KALLADE FINANSBE TÄNKANDE. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Geyer: Sedan man här fått höra så mång sakrika anföranden i denna fråga så kan det må hända anses obehörigt om jag, som ej är financier derom yttrar några ord; men jag anser det som ci förbindelse att iett så grannlaga och maktpåliggand fall uttala mina tankar. — Uti materielt hänseendi finnes ej något för en nation dyrbarare än dess bank inrättning, och sedelvärdets upprätthållande kan ick anses nog heligt, emedan en myntförsämring allti för ett folk måste medföra de största vådor. Ja; tror icke att ständerna uti deras handlingssätt för hisett denna omständighet då de förra riksdagen för stärkte grundfonden med en million rdr och nu fö reslagit densammans höjande ända till 40 millione rdr, hvarigenom man i detta afseende gått så lång nödigt kan vara, och enligt min tanka behöfves fö detta ändamål ej vidare ett enda öre att afsättas Ändamålet med vår bank är trefaldigt, först att ut gifva mynt och upprätthålla dess värde, för det an dra att försträcka lån och i tredje rummet att för lägga näringarna. Det första bör för R. St:s banl vara det vigtigaste, men är svärt att uppnå då all olika bankfunktioner der blifvit sammanblandade ocI en vidsträckt lånerörelse bedrifves. Jag tror derfört utsk:s förslag, att från banken skilja lånerörelser vara åtminstone till sin idt riktigt, ty en sådan åt gärd medförde det säkraste steg till realisationen betryggande. Då det likväl ej torde låta sig göra at på en gång och till alla delar utföra densamma skulle jag anse en öfverflyttning till Riksg:skontore! af fastighetslånen, såsom de minst bankmessiga förs! böra ske mot förbindelse för nämnde verk att derföi utgifva sådana obligationer, som i betänk. äro före. slagna. Man har sagt att denna åtgärd utgjorde er början till statslånssystemets införande. För mig är högst vigtigt att vi, som äro ett fattigt folk, ick( skuldsätte oss, men jag tror sådant icke behöfva at! befaras af ett dylikt företag, hvilket torde vara det mest lämpliga för upprätthållande af realisationen som denförutan svärligen lärer kunna bestå. Vidar har här framställts nödvändigheten att staten och det allmänna i sina förberedelsers upprätthålland iakttaga tro och lofven. För min del anser jag, äf ven om för närvarande någon fara ej är för handen lämpligaste sättet att försäkra helgden af ingångn: förbindelser och myntvärdets upprätthållande best: deri att lånerörelsen från banken förflyttas; till er början, åtminstone till den del, som utgöres af fa stighetslånen, hvilka framdeles lämpligast torde om besörjas af hypoteksföreningar. Jag har hört de påstående, att banken kunde med samma fördel ut gifva egna obligationer, som begagna Rgskontorets man torde likväl ihågkomma den väsendtliga skill naden, att då banken ensam står i garanti för sin: obligationer, så är deremot Regeringen tillika ansva rig för Rgskontorets obligationer såsom för all an nan rikets gäld. Ifvad äfventyret för Rgskontoret: obligationer vid tillfälle af krig och andra kritiske tidpunkter beträffar, lärer det ej blifva mindre föl dylika bankens papper, och angående Rgskontorcet: sätt att vid föreg ående tillfällen hafva uppfyllt sind förbindelser, så torde begge verken i sådant afseende kunna qvitta med hvarandra. Elier huru har ban: ken uppfyllt ingångna förbindelser, då den inlöst sins sedlar på en rdr i silfver mot 42 sk. samma mynt: Jag slutar med att förklara det jag anser, att mar icke med lugn kan lemna banken i sin närvarand ställning, hvarunder den, med alltför liter metallisk kassa, Oovigt rör sig uti, för densammas egentlig: verksamhet, fremmande funktioner. Ett understöd mäste på nägot sätt beredas, och jag föreställer mig att det skulle fördelaktigast kunna ske genom der föreslagna öfverflyttningen på Rgskontoret af ban kens fordringar emot erhållande af det förra verket Ahlicatinnoer