Aftonbladet – 31 januari 1845, sida 1

AA nat uträtta. Det var vanligast någon kom. mission från prostinnan, som hade en synnergi färdighet att hitta på sådane, eller också från Prosten, att köpa några karduser Röda rosen. Till detta hus kom Lindner vid Jjultiden, -och moltogs med öppna armar af de begge gamle. Prosten gick väl uppe, men hade haft ett slaganfall och var mycket svag, oaktadt alla Prostinnans kö.stsoppor och äggegulor, hvarmed hon sökte alt ålergilva honom lifskraft. Lindner måste sätta sig ner och berätta utförigt allt hvad han visste om öfverste Svensson och hans session, om öfverstinnan och Hedda, och Drängstedt och Julia. Öfversten hade väl skrifvit, men han var på långt när ej så mångordig, om prostinnan önskat. Imedlertid hade de erpjudit öfverstens att bo på deras lilla hemman, ;ch prostinnan hade redan haft målaren der, för tt pryda upp de få rummen. ,Hon kände ej vägerskan, yttrade hon om öfverstinnan, men on ville väl tro, alt hon ville ha det fint, — ch derföre hade hon låtit perlfärga fönsterpostere och ej göra dem gula, som det var i prest . ården. Prosten deltog mycket litet i samtalet, utan lossade ur sin. pipa och frågade då och då efer andra saker än dem, som rörde familjen. I jul, sade prostinnan, kommer svåger och vägerskan och min egen Hedda; det var längeedan jag såg barnet. Hur ser hon ut, barnet u? Hon har så hka ögon som Pappa, blå; ja recist, som pappa — för si, mina äro litet brunporängda. — Ja, Gud. välsigne barret!, Några dagar före jul kom också ganska rigtigt