Aftonbladet – 30 januari 1845, sida 3

sum, utan att besinna, å ena sidan, att om philoso phiz kandidaternas begäran anses behörig, och såle des möjligen skulle vinna nådigt bifall, detta endas skulle föranleda en städse förnyad underdånig anhål lan om samma sak, allt eftersom sökanderne kunn: prestera prestanda, hvarigenom blott onödigt besväl skulle förorsakas och å den andra sidan att petitionärer. nas samfäldta begäran så till vida verkligen har pre: judikatet för sig, som H. M. Konungen vid föregåen. de tillfällen, då antingen antalet af 73 till promotior berättigade kandidater redan förefunnits, eller då fatalietid för undergående af kandidatexamen vari försummad, under brådskan till promotionerna i nåder beviljat preliminärt tillstånd till promotion, äfven åt dem, som ännu icke undergått examen, under vilkor att densamma före promotionen absolverades Såsom skäl för promotionernas bibehållande hade och blifvit anfördt att de för promovendi betungande ckonomiska uppoffringar kunde underlättas genom universitetets medel, eller ock kostnaderna helt och hället af universitetet öfvertagas, emedan det är samhället, som genom dessa högtider belönar förtjensten. Men man hade icke besinnat, att ju större förtjensten är, ju billigare är det ock, att densamma belönas, hvaraf följde att doktoratet i de högre fakulteterna företrädesvis framför den, så att säga, universella embetsexamen, som kallas philosophie kandidatexamen, borde af en högtidlig promotion vara ätföljdt. då deremot erfarenheten intygar, att det just är inom de högre fakulteterna, som nådig dispens från promotion mera allmänt blifvit beviljad: Enserskild räga vore den, om det skulie vara med pligt såsom konsistorii ledamöter förenbart, att ens tillstyrka ett sådant användande af universitetets till stor del geiom statsbidrag tillkomna samt för vida vigtigare och mindre omtvistade ändamål redan otillräckliga melel. Öfvertygad att frågan i andra delar tilräckligen itredes af de öfriga reservanterne, hade prof. blott tt först tillägga, att denna för universitetet, såsom sådant temligen likgiltiga angelägenhet enligt prof:s ;fvertygelse blifvit af konsistorium med cen, relativt aget, allt för stor uppmärksamhet behandlad, och ör det andra att framställa den innerliga önskan, tt frågor, som ega sammanhang med universitetets etenskapliga lif och sanna fördelar, då sådane till fverläggning förekomma, måtte i proportion af deas vida högre vigt och betydelse, nu och i all framid illvinna sig ettlika stort deltagande. (Slutet följer.) rn rn rö ÅR TR