Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 3

BLANDARRA ÄMNEN — EN KINESISK BANKETT. Lyonertidningen Le Rhone meddelar nägra detaljer angående franska sändebudets emottagande i Kina och den bankett, som de kejserliga kommissarierne gifvit ät beskickningen. Ki-ing, den kejserliga kommissarien och viceckonungen i Canton, prins och kejsarens slägting, ankom den 29 September tillMacao. Den 4 Oktober aflade han ett besök hos sändebudet, sedan han förut sändt honom sin bild i naturlig storlek. Tåget öppnades af 450 lansbärare till fot, omgifne af illa beridne mandschuriska ryttare, väpnade med bägar och sablar. Vid detta första besök utbyttes aktningsoch vänskapsbetygelser i rikt mått. Ki-ing och Mr Lagreånte omarmade hvarandra flera gånger. Den 3 Oktober,, så herättar en ledamot af beskickningen, besvarede vi den kejserlige kommissariens besök. Han residerade i byn Wanghias pagod i grannskapet af Macao. Mr Lagreånee var åtföljd af 492 marinofficerare, oberäknadt håns öfriga svit, och vi blefvo alla samtliga fortskaffade i bärstolar. Efter ömsesidiga helsningar tog Ki-ing Mr Lagren6e vid handen och införde honom i matsalen, der en glänsande kinesisk bankett väntade oss. Knifvar och gafflar lägo på bordet jemte de kinesiska käpparne, af hvilka vi nästan uteslutande betjenade oss, såsom folk, hvilka veta att lefva. ChampagneRousillonPortoch Maderavin kringböds. Måltiden börjades med konfektyrer, derpå erhöll hvarje gäst en kaka, på hvilken fyra kinesiska ord voro formade, som betydde tiotusenårig vänskap emellan Frankrike och Kina. Derpå började man dricka skålar med sådan flit, att vi fruktade att blifva illamående. På venstra sidan om Ki-ing satt Mr Lagrente och på den högra amiral Cecile. Houen, provinsen Cantons generalskattmästare och mandarin af första klassen , satt till venster om sändebudet; tre andra mandariner hade plats vid bordet, hvaribland Fou-lin, en af Pekings fyratio akademici, m. fl. Akademiens ledamot satt vid bordets andra ända och skötte buteljen så litigt, att han mäste bortbäras midt under måltiden, som förorsakade en ganska munter scen. Ki-ing uppfordrade Mr Lagrenee fortfarande att dricka, och så ofta han hade tömt ett glas, vände han om det för att visa, att det var tomt. Ett stort tecken till kinesisk artighet är, att fatta ett stycke af anrättninsen med käppen och stoppa det i munnen på den synnade personen. Denna höflighet visade Ki ing in granne. Vi blefvo trakterade med kinesiska läckereter: svalbon, sjömaskar, hajfiskfenor, svamDar, 0. S. V., som kryddades med porter och champagne. Innan man lemnade bordet serverades det vittra mandschuriska theet, utan socker. Derefter com till försäkringar om den innerligaste vänskap. Ki-ing utropade: Frankrike och Kina utgöra ett! Efter en fyra timmars sammanvaro ätskiljdes vi ganka belätna med hvarann. — TschecH spöKAR. Från Danzig berättas fölande kuriösa historia, som gifvit anledning till mYcCet prat. — I dervarande rådhuskällare voro flere inderofficerare församlade, af hvilka den ene propowerade en skål för Czerski, den frisinnade katholST NNE Ag lifvet öra TG SE MA. lg FAT IKT OF BAS et regnr