På begäran får jag, i fråga om H. Exc. Hr Gref ve Björnstjernas, uti tidningen Dagligt Allehanda fö den 235 dennes omnämnda, den 28 sistlidne Decem ber på Riddarhuset muntligen afgifna anförande meddela den upplysning, att detta anförande, sådan det i Dagligt Allehanda JMs 410 finnes infördt, blifvi af bemälde Hr Grefve skriftligen uppsatt och aflem jnadt till införande i höglofl. Ridd. och Adelns pro tokoll; men att då jag, kort före protokollets juste. ring, för Hr Grefven omnämnde, att ett uttryck som i det mundtliga yttrandet förekommit om er universitets-talares arbeten, syntes mig böra qvarstå derest icke Ridderskapet och Adeln, uppå derom ske. ende anmälan, ville tillåta dess uteslutande, Hr Gref. ven, fastän han trodde sig, på grund af allmänt an. taget bruk, vara berättigad atttill protokollet justers sina mundtliga anföranden, medgaf den af mig nödig ansedda förändring, helst meningen dock hblefvc densamma och frågan icke rörde annat, än ett litte rärt omdöme, som det stode hvar man fritt att efter öfvertygelse afgifva; och får jag derjemte intyga, at! den mening, som är intagen i slutet af Dagligt Al. lehandas, ur tidningen Morgonen. gjorda citation a! ett annat utaf Hr Grefve Björnstjerna den 8 denne: afgifvet yttrande, qvarstår i protokollet för samma dag, såsom yttrad efter det H. Exc. Hr Grefven och Landtmarskalken hade erinrat, att diskussionen af. lägsnat sig från det ämne, som utgjorde föremål för öfverläggningen. Stockholm d. 27 Januari 4845. Albert Munck, t. f. Riddarhussekreterare Dagligt Allehanda tillägger härvid åtskilligs kommentarier, af hvilka det hufvudsakligen faktiska likaledes här upptages: Då neml. grefven, heter det, till Dagligt Alle handa insände sitt yttrande angående: hr professoi Geijer. så uppgaf hr grefven i sin egenhändiga skrifvelse (se D. A. N:s 40 och 20): 1:0 att D. A. oriktigt citerat grefvens yttrande; 2:0 att det af grefven till D. A. insända yttrandet var till protokollet justeradt. och 3:0 att det innefattade rätta ordalydelsen. Det visar sig likväl nu att ingendera af dessa uppgifter var sannfärdig, utan fullkomligt motsatser deraf. När emellertid hr grefven, såsom det nu vill synas, före justeringen låtit offentliggöra sitt ifrågav. anförande, så hade det också varit hr grefvens ovilkorliga skyldighet tillse, antingen att det justerade anförandet blef enligt med det såsom fjusteradt uppgifna och tryckta, eller ock att derefter lata allmänheten opåmint få erfara rälla förhållandet, hvaraf dock intetdera skett, ehuru den legala protokollsjusteringen egzde rum redan d. 43 dennes. Utan tvifvel hade det varit lättast och lämpligast, att helt enkelt hos Ridd. och Adeln begära, att få äfven utur protokollet borttaga de mot hr Geijer förnärmande vttrandena, hvilka grefven borttagit i sitt tryckta anförande; men förmodligen tillät icke den aristokratiska principen en sådan förödmjukelse, som att grefve Björnstjerna skulle inför sitt stånd erkänna att han förhastat sig. Denna princip tillät honom likväl först att, emot bättre vetande, beskylla en referent för oriktiga citater och sedermera att söka bibringa allmänheten den tro, att grefven alldeles icke yttrar nägra sottiser,, utan att de fördömda liberala tidningarne endast af partisinne beljugit honom — —S — — — SS — — — — Detta gäller nästan ännu mer det i Morgonen införda yttrandet i anledning af tidningsstämptin. gen; ty detta yttrande, hvilket icke infördes I Mor gonen förrän den 24 Januari, var dock redam tvi (dagar förut till protokollet lagligen fjusteradt, med de meningar, hvilka finnas i grefvens tryckta anföranden ufeslutna. Vi mena ej härmed det der för. mildrande tillägget, som börjar med orden visserligen icke, hvilket grefven påstår verkligen finnas i ett sednare hans yttrande (nb. det som afgafs efter det grefven blifvit tfillrättavisad, bvarom dock ickt ett ord förmäles i Morgonen och hvilket, som lä. saren finner, väsendtligen förändrar saken) — utar vi tala om uteslutande af sjelfva det eorpus delict: hvarföre grefven tillrättavisades. Detta är t. ex. det obehöriga uttryck, att grefver benämnt såsom sitt lands inre fiender, mot hvilk: han ansåge såsom sim moraliska skyldighet, att upp träda, så väl som han uppträdt mot dess yttre, ick( blott dem, hvilka velat införa det nya representa tionssättet — utan äfven dem, hvilka yrkat en för ändrad arfslag, som skulle ännu mera sönderstyckt den svenska jorden, och hvilka på allt vis söka un dergräfva konungamakten. Begge dessa meninga äro likväl uteslutna i det två dagar efter justerin gen uti Morgonen införda yttrandet ! RIESDAGEN.