Aftonbladet – 25 januari 1845, sida 3

privatbankerna, huruvida de kunde anse sig oför hindrade att deltaga i öfverläggningarne och be sluten angående nämnde banker. För denn: hemställan fick doktor S. uppbära skarpa utlå telser; doktor Broman sade, att det vore ej för sta gången anledningar till anföranden blifvit hem tade från tidningarne (o fasa!) och frågade om man skulle låta leda sig af dylika auktoriteter tal. erkände att han, ehuru till ringa del, vore delegare i en privatbank, men förklarade att han likvisst ansåg sig oförhindrad att deltaga i både öfverläggningarne och besluten. Prosten Almqvisi beklagade, att dr S. kunde hysa en dylik misstro till ståndsledamöternas oezennytta, och hade aldrig väntat någon sådan framställning af honom. För öfrigt talade prosten A. om en celeber publicist, hvilken skulle hafva på ett alldeles ensidigt och oriktigt sätt uppfattat privatbanksfrågan; han (publicisten) hade bort besinna vigten och högheten af sitt kall och betänkt hvad för en olycka han kan hafva förorsakat lande!, i fall privatbankernas sedelutgifningsrätt skulle upphöra innan man fålt något annat i stället — en riksbankrutt skulle kunna deraf föran!edas. Biskop Hedren yrkade, att dr Sandberg, i fall han fortsalte sin jäfsanmärkning, måtte uppgifva och styrka hvilka af Ståndets ledamöter som äro privatbanksdirektörer eller delegare. Hr biskopen förmenade, atl det vore samma förhållande emellan privatbankerna och deras direktörer, som emellan riksbanken och Hrr bankofullmäktige — dessa sednare bade icke ansetts förhindrade att deltaga 1 bankofrågornas behandling; och hvad delegarne beträffade, så — yttrade biskopen — äro vi allesamman delegare i riksbanken, och skulle således allesamman vara jäfvige att öfverlägga om densamma. (Det kan man kaila skarpsinnighet!) Biskop Hallström yttrade med lugn ton några ganska biltra ord mot doktor S.; hvilken sednare försvarade sig med åberopande af 41 8 Riksd Ordningen och de öfriga grundlagarne. Under denna diskussion, som var temligen vidlyftig, utan att leda till något resultat, suckade Hr erkebiskopen vid ett tillfälle fram följande ord: Denna visan hon är väl lång. men kommer nog att sjungas ännu en gång; hvilket väckte någon munterhet. Om privatbankernas oeltergifliga pligt att inrätta invexlingskontor, i fall dessa banker skulle fortfara, talade Hrr Sandberg, ÖOdmann, Säve och Thomander. Biskop Hedren åberopade i detta hänseende Hr Nordenanckars reservation. Emot privat-bankernas rättighet att utgifva tryckta sedlar, talade doktorerne Thomander, Ödmann, Sandberg och Säve, yrkande proposition till beslut, huruvida bolag med denna rittighet skulle få existera. Lektor Wallman, prosten Almqvist, biskop Hailström och doktor Anjou ansågo afgörandet af denna fråga grundlagsoch formvidrigt; hvarvid. doktor Thomander åberopade 49 S, 3 mom. Riksdagsordningen. Biskop Hedren framställde, att man, i händelse af afslag v den föreslagna banklagens 4 S., borde afslå hela betänkandet, hvilket tal. då beldst önskade, på let man måtte vinna tid att uppgöra förslag om vågot annat i stället för privatbankerna, när deas oktroyer tilländalöpa. — Biskop Holmström rodde icke meningen med 49 . 5 mom. R. 0. unde vara, att man egde rättighet fatta det ifråasalta förbastade beslutet, hvarifrån hr biskoen uppmanade ståndet att afstå; men, såsom i årdagsbladet nämndes, heslöt-ståndet; genom voering, att privatbankernas rättighet att utgifva rycekta eller graverade kreditsedlar skulle med e nuvarande oktroyernas slut upphöra. — Flere eserverade sig emot beslutet af det skäl, alt kyroherden Bergvall icke erhöll ordet, ehuru han nständigt yrkade derpå. Erkebiskopen visade nånga gånger sitt hiliga lynne, medelst inblanande i diskussionen af ett och annat ord, hvarned han uttryckte sin opinion för talarne. — I Borgareståndet förekommo i går afton åt-! killige al Statsoch Ekonomiutskottets betänanden af mindre intresse. PUTTE CC ÄNCA. OCH DPDATICCA TER