Aftonbladet – 25 januari 1845, sida 2

göra det ännu mera. LITTERATUR. Sveriges Kyrkolag af år 4686; tillika med de stadganden, hvarigenom den blifvit i vissa fall upphäfven, ändrad och tillökt; utgifven och försedd med ett fullständigt alfabetiskt register öfver de ecelesiastiska föreskrifter, som ännu äro till efterlefnad gällande; af A. J. Ryden. Jönköping, hos J. E. Lundström et C. 41844. I, HI, II häft. å 24 sk. Bko hvartdera. Hvarje i församlingarne tjenstgörande prestman, som icke gjort den kyrkliga juridiken till sitt serskilda studium, har länge känt svårigheten att rätt uppfylla sitt kall, ej blott från den egentliga och inre sidan betraktadt, nemligen såsom en lärare al ehristendom och såsom en menniskornas ledare till moralitet och evig lycksalighet, utan från den tillfälliga och yttre sidan, der han har pligter att iakttaga, en stor myckenhet reglementariska föreskrifter, innehållna i en mängd strödda författningar. Visserligen hafva väl åtskilliga samlingar af dessa författningar varit till presterskapets tjenst föranstaltade, dels officiellt på regeringens vägnar, dels af enskilde owbesörjde. I jurisprudentia ecclesiastica lysa flera trejdade namn, såsom Wilskman, Waliqvist, Rabenius ; hvartill man i inskränktare mån kan lägga Belter, Schenmark, Ekdahl och Schubert, hvilken sistnämnde, ehuru utländning, illustrerat vårt fädernesland med ett dyrbart verk i den väg, hvarom vi tala. Men utom alt dessa enskilda arbeten, isynnerhet de bästa bland dem, numera äro ganska svåra att åtkomma i bokhandeln, hafva också flera år förlupit sedan deras utgifvande, hvarföre af dubbelt skäl en ny, intill vår tid sträckt kyrkoförfattningssamling visar sig vara al stort behof. Arbeten af dylikt slag kunna på många sätt och i olika former utgilvas: författningarne kunna meddelas hela, ordnade efter tidsiöljden; man kan ock lemna dem i utdrag, innehållande det angelägnaste blott; slutligen kan man återgifva dem under sjeltva kyrkolagen såsom primitiv codex, samt då ur dem allenast anföra hvad som upphäfver, ändrar eller utvidgar de i kyrkolagen befintliga stadgarne, hvarföre dessa författningsutdrag då lämpligast sältas jemte hvarje sådant rum i den egentliga lagen, dit de höra. Sistnämnde method är otvifvelaktigt den bästa, så fort frågan är om en juridisk handbok till den större allmänhetens tjenst; och af serdeles vigt blir begagnandet om arbetet itföljes al ett alfabetiskt register. Denna plan, på ett eller annat sätt modifierad, har derföre i sednare tider med största fördel blifvit iakttagen af flera juridiska författare, såsom Carlen och Lundeqvist, hvilka för dylikt ändamål utgilvit allmänna lagen. Detsamma har slutligen äfven hr Ryden nu företagit med svenska kyrkolagen. Någon betänklighet att i våra dagar företaga ett dylikt arbete kunde visserligen uppkomma af den omständigheten, att en kyrkolagskommitte blifvit tillsatt, hvilken har sig anförtroddt att omarbeta hela vår kyrkliga codex. Men då utan tvifvel många år skola förflyta, innan kommittens arbete blir färdigt, gilladt och till allmän efterföljd utfärdadt, så inser hvar och en, det hr Rydens verk för ingen del kan kallas öfverflödigt. Vi tro tvertom, att hvarje ecklesiastisk embetsman måste hos honom stadna i stor förbindelse för den tjenst han gjort honom. De tre häften, hvartdera om circa 8 tryckta ark, som hittills utkommit, sträcka sig till början af kyrkolagens 25:dje kapitel. Någon genomförd kritik kan således ej anställas före det helas afslutande. Hvad man emedlertid redan kan se och opartiskt vitsorda, är den omsorgsfullhet, hvarmed arbetet blifvit redigeradt, såväl som det hehagliga och rena tryck, hvarför det utmärker sig. Motsvara fortsättningen och slutet hvad början lofvat, så anse vi oss hafva skäl att lyckönska publiken, hvilken säkert å sin sida ej skall uteblifva med den uppmuntran, utgifvaren förtjenar.