Aftonbladet – 23 januari 1845, sida 2

BR cen till er ifver. Jag vill tro, att ni är en klok, beräknande man, ni kan gerna vara öppenhjerlig — säg ut Jo se, fru öfverstinna, det är rent af omöjligt att klida sig och betala litet skuld sedan akademitiden, utan att församlingen bidrar något till ens hjelp, och jag kan säga, att jag i Olsboda tjenat ihop temligen mycket, så att jag inte allenast är skuldfri, utan har ett litet bo. Men det är nu slut sedan den der Olaus i Nygården börjat predika; ty jag har i år inte fått mer än femtio riksdaler extra, men de andra åren gick det ända till femhundrade. Ja, jag kunde väl tro, yttrade öfverstinnan och ringde. N Säg tll fröken att komma in. ,Magister Drängstedt, min dotter fröken Julia, presenterade öfverstinnan. Kom hit, mitt barn, och omfamna din mor. Julia nalkades och slöt öfverstinnan i sina armar. O, min Julia, dag och natt tänker jag På din lyckar, snyftade ölverstinnan; jag kan ej lefva linge (gråter), jag kallas snart till en bättre verld, till din far, goda Julia, men dessförinnan är jag skyldig att gifva dig ett stöd. Se här, goda Julia, pastor Drängstedt, en man vidt och bredt omtalad för sin gudfrukliga vandel och herrliga predikosätt; om du får hvila vid hans hjerta, då din stackars mor (nu kom åter en tårflod), .då din stackars mor är borta och sofver i mullen, så kan jag sofva i ro. Som en sedesam flicka egnar, dröjde Julia med svaret. Hr pastor,, fortfor derföre frun, se här den I brud jag ämnar er. Kom Julia, omfamna ho