Aftonbladet – 23 januari 1845, sida 1

Rn Magister Drängstedts långa figur inträdde några dagar efter denna händelse i salongen på Skoningslösa. Ödmjukaste tjenare! ANerödmjukaste — jag ber om förlåtelse att jag dristeligen stiger in hos nådig fru öfverstinnan — det är en Guds nåd att fru öfverstinnan är så god. God afton, min kära pastor!, sade öfverstinnan med ett mildt smålöje. Min man har mottagit pastorns bref, och jag hoppas att pastorn skall bli nöjd med oss.n Guds rika välsignelse, min allernådigaste fru öfverstinnal Nog om det, hr pastor, återtog frun, vi äro ju upplysta menniskor. begge och kunna således tala öppet :;ced hvarandra. Hr pastorn har ju tagit sin pastoralexamen? ; Ja visserligen,, svarade Drängstedt bugande, jag fick hufvudbetyget adprobatur, ett jemnt betyg, hä hä hä — mer än för mitt bekof, hä hä hä.n s . Och pastorn ämnar söka Qvarneby pastorat ?p fortfor frun att fråga. Ja, om nådig hr öfversten och nådiga fru öfverstinnan täcktes ha mig i nådig åtanka, skulle jag i hela min lefnad — — Ja, det är bra, hr pastor. Jag får berätta er, att min älskade man åt mig lemnat sin rättighet — han kallar, men det är jag som bestämmer; han håller så innerligt af mig, att han cj kam neka mig något. ,Jaha, ja visserligen, så är det i ett himmelskt äktenskap mellan tvenne i Jesu sår hvilande sjäjar, yttrade Drängstedt, som af ovana föll in 4 predikotakt.