Aftonbladet – 23 januari 1845, sida 1

Jaså, huru då, min flicka? Han är förlofvad och du kan vara säker, att Lindner icke slår op; — och den nådiga fröken lär väl icke släpp: silt tag. Nej moster, så var det inte, afbröt flickan, : en slags ångest att hafva blifvit missförstådd — nej moster, så var det icke; men han är mir vän, han skulle säga mig något — jag skulle säg: honom något. Hvad då? frågade prostinnan. Åh ingenting, moster, just ingenting,, svarade flickan förläiget; det är bara ett infall. Den sjuke sof så lugnt; han -hvilade som et sodt barn. mms: Hog i sömnen så barnsligt godt: men perlo. .. pa hans panna ökade sig och med detsamma flickans ångest. Det är dödssvetten, moster! Nej, nej, mitt barn, det är ingen kallsvett, tröstade prostinnan. Sednare på qvällen kom ett bud från Skoningslösa, med ett bref till Lindner. Utanskriften var af öfverstinnans hand. ,Det var ett underligt bref,, sade prostinnan, tummande. brefvet; ader ligger något inuti — bm, hm — jag förstår inte hvad det kan vara. Kära mosterl bad flickan, ylåt bli brefvet! Men gumman kunde omöjligen låta bli att klämma på det som låg deri; hon gjorde alltemellanåt ett försök att lägga bort det, men omöjligt; det var som om brefvet innehållit en magnet och prostinnans fingrar varit magnetnålar. Ändtligen skedde en olycka, att nemligen sigillet, det adiga sigillet med tre tigrar i ett hjerta, sprack, ock brefyet var öppet.