Aftonbladet – 22 januari 1845, sida 2

VN ,Mamma skall få se att Fredrik -redar: är för1 just i den lilla prestmamsellen,) skrattade Julia — och hotade mig med fingret. Äfven jag skrattade, ölfverstinnan skrattade. Endast bilden skrattade icke. Den 24 Mars. v Mamsell Lotta — det är en enkel, okonsttad , Micka, anspråkslös, utan alla talanger; men en dugtig flicka i köket och i välven, en verklig kandidatinna till en presthustru på landet. Hon har ett par stora vackra blå ögon, ungefär som bilden, men de ha mera lif och sc ej ned beständigt; hon är en lefvande, en bild som njuter och lider, gråter och skrattar som vi andra. Det är besynnerligt: huru olika de än äro, så ville jag uppdraga en parallel mellan mamsell Lotta här i prostgården och Hedda på herrgården. Lotta är beskedlig och god, men alltid med vilkor; hon ger ej ett enda tiggarebarn mat i köket utan att låta den stackarn göra någon nytta. En skurar knifvarne, en annan klyfver stickor, fastän hon har folk nog att. göra det. Men man måste förtjena sin föda, det är hennes regel. En bra regel; den är blott något för förnuftig. (Forts. följer.) INSE — YTTERLIGARE EN CHRISTI ROCK. Den greki ska kyrkan gör nu också anspråk på att ega ett sådant plagg, och derom skrifves från Moscau: Afver i vår kathedral hafva vi ett stycke af Frälsarens rock, som består af gulaktigt .groft linne. Efter Grusiens cröfring bortförde shaken detta stycke från kyrkan i Mzhut och gjorde slutligen en skänk deraf till Zar Michael Fedorowitsch:: En del förvärasi det kejserliga kapellet i S:t Petersburg. -Hvarje medlem