Aftonbladet – 22 januari 1845, sida 1

Den 3 Januari. Nu vet jag allt. Julia har sagt mig allt. Det var ett ögonblick som jag trodde, att Hedda hade känsla, att boken med sina vackra insignier var en tanke af henne. Julia har sagt mig allt — boken kom egentligen från öfversten; det var hans id. Således är bilden icke annat än en bild som kan sy perlsöm — det är dock något. Min Julia är en förträfflig flicka — hvarje dag upptäcker jag nya talanger, jag vet ej — men det g.r mig ondt att hon skall begrafva dem alla på en liten komministergård — Gud vet hvar. Den 46 Februari. Min goda confrater Drängstedt håller ett fasigt hus i Olsboda; der är en rigtig läsareförsamling, och flere vandra härifrån och dit för att höra honom och Olavus i Nygården. — Stackars Olavus! Det är besynnerligt att blott några skräddare och en skomakare äro de ende karlar som gå dit på konventiklarne och för öfrigt blott några gummor. Det är de som känna sig lekamligen svaga, hvilka slå sig på att skaffa sig andligt högmod. Jag kan ej klandra det, jag har sjelf ej så obetydligt deraf. Stackars Lindner, du är i många fall sämre än de. Den 1 Mars. : Min prost. har fått sig en dotter, en adertonårig flicka, prostinnans brorsdotter. Hon är rödblommig och frisk som en nötkärna och en flink hushållerska. — Prostinnan har slagit sig i ro. Flickan talar nästan intet, hon är mest i köket. Det måste vara ämnadt att hon skall ärfva prosten; då blir hon ganska förmögen. Prostinnan höll i går milslånga loftal öfver flickan, hennes