Aftonbladet – 21 januari 1845, sida 1

RIKSDAGEN. UTSKOTTS-BETÄNKANDEN. LagUtskottets betänkande M 62, i anledning af väckt motion angående .gemensam lag för inrikes och utrikes vexlar. Rikets Ständer beslöte vid sisth Riksdag en gemensam lag för inoch utrikes vexlar, men Kongl. Moj:t vägrade dertill bifall. Hr Schartau har derföre väckt motion, att samma förslag mätte vid innevararde riksmöte komma under Rikets Ständers pröfning; och denna motion har blifvit understödd utaf Her Berg och Lindström. Utskottet, som ansett grunderna ör ofvannämnde, vid sistl. riksdag föreslagne, vexeHag vara riktiga, har derföre biträdt motionärens framställning om antagande af den af Rikets sist församlade Ständer beslutade gemensamma lag för inrikes och utrikes vexlar; men då den utrikes vexelrörelsen är beroende af rikets förhållanden till andra länder och följaktligen kan behöfva lämpas till enlighet med de förändringar, som dessa förhållanden kunna undergå, utan afbidan på Rikets Ständers sammankomst, hvilket föranledt, att ordnandet af omförmälde rörelse hittills varit öfverlemnadt ät Konungen, har Utsk. funnit det böra fortfarande honom medgifvas att i afseende på den utrikes vexelrörelsen vidtaga de förändringar uti nu ifrågaställde lag, hvartill omständigheterne kunna föranledda. I följd häraf har Utsk. föreslagit: att, med upphäfvande af ej mindre K, Mits förnyade Vexelstadga d. 91 Januari 1748, Kongl. förordningen d.: 49: Juni 1846, angätide-vissa detar af vexel ihandeln, Kongl. kungörelsen d. 7 Augusti 18146, angående förhållandet med vexlar i Svenskt mynt, som å utrikes ort äro dragne på i riket vistande man, Kongl. kungörelsen d. 7 Maj 1847, angående hvad iakttagas bör i anseende till vexlar och invisningar, ställde att betalas i Svenskt mynt för utländsk mans räkning, Kongl. brefyet d. 5 November 41817 och Kommerskollegii derpå grundade kungörelse d. 24 i samma månad, angående hvad som bör iakttagas vid uppköp af vexelbref genom syssloman, Kongl. brefvet till Kommerskollegium d. 22 Mars 1824, angående förklaring af 9 Ä i ofvanberörde Kgl. förordning d. 42 Juni 1816, samt Kgl. kungörelsen d. 27 Augusti 48928, angående rätta förständet af de uti 4 och 5 SS af-sistnämnde Kgl. förordning innefattade stadzanden, än ock af den under d. 20 Maj 1855 utfärdade lag för inrikes vexlar, antagas målte en så lydande Vewellag. 1 Kap. Om formen för vexel. 4 S. Vexel bör innehålla: orten hvarest och tiden när den utfärdas; uttrycklig benämning af vexel; om den är ensam (sola), eller, derest flere exemplar utgifvas på en och samma penningesumma, hvilkendera i ordningen den då är, såsom första, andra. tredje, fjerde (prima, secunda, tertia, quarta) och så vidare; den persons namn, till hvilken vexeln utfärdas, kallad vexeltagare (remittent); — viss penningesumma att, på grund af vexeln, uppbäras i Svenskt eller utländskt mynt, utsatt både med bokstäfver och ziffror, och hvilken summa, hvad angår sådane vexlar, som utgifvas i Sverge och dragas på Svensk ort, ej må understiga Tjugu em Rdr Silfver Specie; — den persons namn, hvilken i vexeln anmodas att densamma inlösa, kallad godkännare (acceptant); — orten hvarest godkännaren bor eller vistas, och hyarest betalningen ske skall; — betalningstiden, hvilken kan bestämmas: a) vid uppvisandet (anfordran, vista, OREEEEEEERREREEREERRRRRREREREER—RR—ERRERERRRRRRRR