Aftonbladet – 20 januari 1845, sida 2

ning mera förtroende, och framför Smiths skruf äger den Ericssonska ostridigt företräde, hufvudsakligast deruti att denna sednare kan drifvas direkte med machin, utan biträde af kugghjul, eller andra utvexlingsverk, hvilka för Smiths skruf äro nödvändiga: att: utvexlingsverken upptaga mycket rum, synnerligast i höjden, hvilket försvårar machineriets placerande under vattenlinien, samt att Smithska skrufven förorsakar en för fartyget menlig dallring, hvilken med den Ericssonska uteblifver. Med stolthet kunna vi säga, att det är em Svensk, hos hvilken den navigerande verlden står i förbindelse för denna vigtiga upptäckt. Må vår nation icke blifva den sista, som begagnar sig af uppfinningens fördelar! xx — Uti Nerikes Allehanda läses följande: Det är just vämjeligt att påse, huru Svenska Minerva. likasom kungsormen med sitt otäcka slem öfvergjuter den godbit, han utvalt till föda, innan han förtär honom, kastar den ena etterdroppan efter den andra på dem, hon utsett till offer för sitt hat. Herr Richert och den n. v. konseljens !edamöter äro p. t. de lycklige, som få njuta af hennes agande kärlek. Vi vilje dock icke så mycket klandra hennes förfarande, då hon häller sig vid och anför verkliga saker såsom t. ex. oförsigtiga, kanske alldeles origtiga, stadganden i det till :Rikets Ständers pröfning nyligen aflemnade strafflagsförslaget, eller obarmhertigt handterar en kanske mindre lyckligt försvarad promemoria, rörande financerna, eller dylikt; men deremot måste vi på det högsta ogilla hennes låga afsigt att bestämdt såra personer med grofva och pöbelaktiga erinringar om hvad de varit, innan de af Konungen kallades att intaga taburetten. Statsrådet Weerns befattning vid Uddeholm vari alla fall, såsom hvar man vet, något helt annat än en inspektorsbeställning. Med ledning endast af bolagsstämmans (Uddeholmska riksdagens) beslut handlade han (och handlar, tro vi, ännu) i det närmaste såsom en liten sjelfständig furste på bolagets många och stora egendemar, der en mängd inspektorer och dessutom tusentals menniskor måste rätta sina handlingar efter hans föreskrifter. Ar detta att vara em simpel inspektor? Men, om han ock icke varit annat, borde han derföre hånas? Det är väl ingen skam att vara inspektor? och :en sådan, som duger till statsråd, bör heldre tagäs dertill än en oduglig grefve af huru gammal ade som heldst. Imedlertid får säkert Minerva en gd förnäma skrattare på sin sida genom den grofkorniga allusionen. Atervändandet till Uddeholmsstyrelsen benämner Minerva ett inkrypande uti sin egen hårpung Det är ju alltför qvickt? Eller huru tycka de, som hade så ytterst roligt åt de Minervianska radotterierna med anledning af några utnämde theol. doktorers underdåniga anhållan att slippa promotion? Biskopen i Linköping har gjort 5 nya prostar, d. ä. åt 5 kyrkoherdar meddelat prostanamn, heder och värdighet. Man tror, att Konungen är sinnad afstä ifrån sitt prerogativ att gifva titlar, som icke åtföljas af ämbete, och hittilldags har, utom i de aldraförsta regeringsdagarne, med undantag endast af theologie doktorsutnämningen, ingen händelse inträffat, som på minsta sätt jäfvat en sådan afsigt. Man ville gerna föreställa tig, att kyrkans föreståndare, som äro sjelfskrifne stridsmän emot flärd och fåfänga, borde föijja det höga föredömet och åtminstone af: hålla sig ifrån att bryta isen. Men man finner af ifrågavarande tilltag, jemfördt med H. M. Konungens förhållande, att förr afstår en Konung ifrån en rättighet, då denna innebär något orimligt, än en biskop från sina sjelftagna biskopliga prerogativer. VE frukte, att åtskillige af öfriga herrar biskopar heldre följa biskop Hedråns än sin Konungs exempel och med första förhjelpa några längtande kyrkoherder att få heta, hvad de icke äro, och deras resp. fruar till den efterlängtade lyckan att få kallas prostinnor. — — tr Örebro privatbanks ställning vid slutet af 1844. Tillgång: Riksmynt i riksbanken rdr 4,763, dito i. icgna kassor 376,0453, säkerhetshandlingar för 60 proc. af teckningsfonden 600,000, utlånt på diskonträkning j342,469, å kreditiver disponerade 477,970; summa :bko rdr 2,001,247. I Skuld: Utgifne sedlar rdr 958;971, medel insatte Ipå upp-och afskrifningsräkning 136,590, tillgång utöfver skulden 905,686; summa bko rdr 2,004,247. I Privatbanken kunde hafva haft sedlar utgifna till lett belopp, motsvarande: 4:0 de i riksbanken innestående rdr 4,763, 2:0 riksmyntet i de egna kassorna 376,045, 3:0 de 60 procenten af teckningsfonden 1600,000, 4:0 enligt 28 bolagsreglorna de å beviljade kreditiver disponerade 477,970; summa bko rdr 14,458,778. : I Då privatbanken vid ofvanstående tid ej hade uteMöpande sedlar till större belopp än rdr 9358,971, så kunde den ytterligare hafva utgifvit sedlar för rdr 499,807; summa bko rdr 1,458,778. Ae OnOAESSÅXÅEÖEEQ (Insändt.) TULLEN ÅA TOBAR. Svar å anmärkningarne vid den insända artikeln : Också ett ord i frågan om tullen å tobakr. Väl söker anmärkaren i sitt, för H. H. tobaksfa. a sv AA