Aftonbladet – 18 januari 1845, sida 2

Tan ogiilade utlåtandet i denna det — Ephratnr Larsson från Elfsborgs lån förenade sig med Petter Claesson. Niclas Nilsson från Kalmar iän omtalade, att i ans hemort fanns för någon tid tillbaka em prost, om ägde en elektricitets-machin, och dermed: lemnade hjelp åt ganska många personer, och detibland ifven åt tal:s egen hustru, så att han -vore fullkomigen öfversygad om nyttan af ekktricitetens använlande på sjuke. Efter prostens död hade en urmakare försökt elektrisera folk. Han hade dock ej aft framgång. Orsaken härtill vore troligen britande kännedom, hvyadan tal. ansåg nödigt, att en nrättning i riket funnes, der clektricitetens rätta begagnande vidmakthålles, och biföll derföre hvad Utskottet nu tillstyrkt. Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län illkännagaf, att han jemväl ville bifalla Utskottets itlåtande. Johan Olsson från Stockholms län upplyste, att han år 1838 vid Sätra helsobrunn sett en soldat lam köras dit, men, efter derstädes undergången behanding med elektricitet, frisk och färdig gå derifrån. Sven Isaaksson från Kalmar län, kände att elekriciteten är nyttig för sjuka, och ville derföre icke bestrida att statsanslag till ifrågavarande inrättning gifves; men att 500 Rdr skulle dertill årligen komma att utgå för alltid, kunde han icke medgifva, utan Yyrkade att anslaget ej måtte beviljas för längre tid, än till nästa riksdag; och att under tiden må från Sundhetskoilegium rörande inrättningens gång och verksamhet afgifvas en sådan berättelse, som medbrodren Bruhn föreslagit. Rutberg anmärkte mot Bruhn, att det nu tillstyrkta statsanslag af 3500 Rår årligen icke var ensamt afsedt för machinens underhåll, utan jemväl till arfyode åt den läkare, som kommer att förestå inrättningen. Då flere millioner af landets tillgångar under fredstid användas på försvarsverket, så kunde han icke annat än hemställa till ståndet, att ifrågavarande, i jemförelse dermed högst obetydliga summa må beviljas åt den lidande menskligheten David Andersson erinrade om, att budgeten vid hvarje riksdag uppgöres, och då riksdag skall infalla hvart tredje år, utgör heia rande ansiagssumman blott 4,560 Rdr, hvilkas hifallande dessutom har desto mera skäl för sig, som de åt inrättningen utfäste betydliga enskilde donationer eljest komma att förfalla. Anders Andersson-från Skaraborgs län kunde likväl ej bifalla anslaget förr, än det uttryckligen hestämdes, att tiden för dess tillgodonjutand? var inskränkt till nästa riksdag. — Lars Pettersson från Blekinge och Anders Jönsson från Östergöthlands län förenade sig häruti med Anders Andersson. Pater Pelirsson från Jönköpings län var helst böjd för afslag äå utlåtandet; men ville likväl, i anledning af hvad vice talmannen yttrat, icke vägra bifall derti!l, blott sundhetskollegium komme alt afgifva en sådan berättelse, som Bruhn föreslagit. Sedan Bruhn förklarat sig och Henrik Andersson förenat sig med Anders Andersson och yrkat återremiss, yttrade Johan August Zetterberg från Stockholms län, att då de åt inrättningen utfäste serskilde donationer, hvilka, enligt hyad han med visshet kände, nu mera uppgå till. öfver 2,000 rdr bko, blifvit gjorde med det förbehåll, att inrättningens framtida verksamhet skall af staten fortfarande garanteras, det icke vore lämpligt att inskränka det tillstyrkta anslaget blott till nästa riksdag, ty i sådant fall komma samma donationer att försvinna. Dercmot, om anslaget nu beviljas utan inskränkning till tiden, är det ganska sannolikt, att inrättningen skall erhålla så betydliga enskilda gåfvor, att statsanslaget snart kan upphöra. Sedan flere talare åter yttrat sig och Trysen anett sig befara, att löftet, om celectricitetsmachinens öfyverlemnande till staten samt de utfäste donationerne endast vore en lockmat för Ständerne att uti ifrågavarande afseende bevilja anslag, som för närvarande endast är upptaget till 500 rår, men efter en eller annan riksdag kommer att förklaras nödvändigt såsom en ny professorslön af 43 å 1600 rdr årligen; men Vice talmannen deremot förklarat sig öfvertygad att, då inrättningen gemom sinay goda verkningar visar sig vara af obestridlig nytta och redan tillvunnit sig sådan uppmärksamhet, att flere enskilde personer utfäst sig, att om staten till någon del bidrager till dess framtida underhåll, dertill anslå betydliga summor, denna inrättning, så vida det nu begärda anslaget bifalles, skall komma att fortfarande utveckla en för menskligheten lycklig verksamhet, samt vitsordat att inrättningen genom den skicklige föreståndarens nit och bemödanden redan hos mänga lidande visat det lyckligaste resultat, förklarades öfverläggningen vara slutad; hvarefter d talmannens proposition på bifall till Utskottets ifrågavarande förslag besvarades med blandade Ja, och Nej, samt votering begärdes, följande voteringsproposition uppsattes, justerades och anslogs: Den som bifaller Statsutskottets utlåtande JM 41. 10:de punkten Litt. C., röste Ja; den det ej vill röste Nej. Vinner Nej, då har Ståndet beslutat äterremiss af ifrägavarande Utskottsförslag. Voteringen anställdes i vanlig ordning och utföll med 36 Ja, och 47 Nej; i följd hvaraf Statsutskottets utlåtande i denna del äterremitterades. (Forts. följer.) STOCK H OLM.