Aftonbladet – 17 januari 1845, sida 2

yyseln var slut. Gud hjelpe er, fars, yttrad a won, .som sörjer så mycket; nu ser jag, att j våller af mig mera än jag trodde., Barn! barn! hur är det med dig? frågade subben och fattade den utsträckta handen; du ir så kall ,Ja, far! det lider,, svarade flickan och ett saligt smålöje öfverglänste hennes ansigte — det ir snart slut, far — men jag är så glad, bara j icke sörjde så mycket — det skall ni inte göra., Kära barn! blif hos mig, hviskade den gamle, liksom det stått i den flyende engelns makt att blifva qvar, sedan den fått sin kallelse — blif qvar, barn, hos din stackars farl) i Nej, nej, bed mig inte, jag måsta gåv, sade flickan — ack! om magister Lindner varit här, ban skulle gifvit mig nattvarden — han skulle tröstat er, far; han skulle bjelpt er att bedja. Vill du ha nattvarden? frågade fadren — jag skall skicka efter magister Drängstedt — han är väl hetsig af sig, men målte väl ändå mena väl; han är en Guds tjenare, han så väl som Lindner, och vet väl hvad han bör. ,Jan — sade den sjuka, bed honom komma.v Sent på qvällen kom magistern. En lustig brasa flamtmade på spiseln — ty det var ruskigt derute och kallt — och lågan sken klart på bänken, der flickan låg med händerna sammanknäppta öfver bröstet. Magister Drängstedt närmade sig den döende flickan; hans skelande ögon liksom gnistrade al vrede, och det slätkammade båret, som hängde ned kring hans ansigte och skylde den låga pannan, gaf presten ett afskräckande och dystert uttryck. Han satte sig bredvid den sjuka och betraktade henne länge, utan alt säga ett ord; ändtligen började han: Ja! ja! du ligger. här nu sönderbråkad i hvarje lem och suckar och tror, att Gud skall hjelpa dig, du arma, usla menniska, som är med synd född. Tror du, att Jesus är d:n vän, den bäste?) pJan, suckade flickan, knappt hörbart. ha Nej, dansen är din vän, den bäste; satan är