Aftonbladet – 16 januari 1845, sida 2

justering, det möjligen behöfver. Deraf röjer sigl; ätt, att jag sökt med varsamhet lägga mina ord.l Beträffande herr Fenanders anförande om tvisten,lc rörande stora och lilla flottans företräde, anser jagll let ej vara värdt att nu dermed sysselsätta sig; detlj skulle leda diskussionen in på allt för långa afvägar.c Hr Schartaus medgifvande, att Ständerna i dessa par-Jq tiska och ensidiga tider måste inför Kongl. Maj:t ut-( ala sin opinion för lita flottan, förtjenar att ihåg-, kommas. Hr Fenanders aktade författare, som såll varmt talat för stora flottan, tycker jag lämpligast! kunna få sitt svar med hänvisniug till kartan öfverlq Sverge. Efter den utveckling, ångkraften i nyarel: lider vunnit, kunna genom dennas användande enl; större del af våra kuster numera lätteligen öfver-j cumplas af fienden, utan att en stor flotta förmår hindra det. Denna enda omständighet synes mig vara illräcklig att stadga omdömet om, hvilketdera sjöörsvaret bör förnämligast tagas i uppmärksamhet, om fråga på allvar blir att bjuda en fieede spetsen; .y ovedersägligen är den del af riket, som mest ärls xponerad för fiendens invasion, säkrast skyddad ge-l nom en flotta, som icke af sin djupgående beskaf-l. enhet hindras att inlöpa i grunda skärgårdar. Attils ( ; : letta ämne fördjupa sig i vidlyftigare tvist, finner säkert herr Foöenander sjelf föga båtande, och jag ätminstone tror, att ingenting derigenom egentligens vinnes. Hr AA. Berg: Med nöje instämmer jag uti den del af Hr Petrås anförande, som åsyftar, att Ständerna böra uti sin skrifvelse till Kongl. Maj:t utrycka en opinion, rörande sjöförsvaret, men jag rodde, att Hr Petrå skulle vara belåten med hvad Utskottet uti ingressen till sitt utlåtande anfört, cller att sjöförsvaret väsendtligen hvilar på skärgårdsottan. Afven anser jag, att talarne å motsidan cj bort taga så illa vid sig öfver berörde utlätande, enär StatsUtskottet deruti endast föreslagit, att man borde anhålla, det icke några nya linieskepp byggdes eller undergingo nägra större reparationer. Stora flottan bestär nemligen ej endast af linieskepp, utan äfven af fiera andra slags fartyg, t. ex. fregatter, korvetter, o. s. v. Här är så!edes endast taladt om linieskepp, men icke något yttrande afgifyet om den ena flottans större eller mindre nytta. Beträffande de strider, som härom föras, så får jag förklara, att jag icke vet något mera skråmessigt, än det sätt, hvarpå män af yrket, å ömse sidor, föra denna strid. Efter min tanka, har deremot StatsUtskottet ganska klokt jemnkat på båda sidor, och jag fär derre tillstyrka bifall till dess förslag. Hr Langenberg: Lika med hr Pet:, anser jag att alla möjliga besparingar uti försvarsväsendet böra iakttagas; men jag kan likväl icke tillstyrka, att Ståndet skall ingå till Kongl. Maj:t med något enskildt omdöme öfver hvad i detta fall bör vidtagas. Hr Wedberg: Då Kongl. Maj:t, uti den nådiga propositionen om statsyerkets tillstånd och behof, förklarat, att en ny plan för sjöförsvarets ordnande, i anledning af Ständernas anhållan vid förra riksdagen, är under erbete, inser jag icke något skäl, att nu frångå: förra Ständernas beslut, utan yrkar derföre bifall till hvad StatsUtskottet föreslagit. Hr Ekholm: I fall Ståndet anser nödigt återremittera StatsUtskottets utlåtande i denna del, får jag bekänna, att jag tror en sådan återremiss böra ske, med förklarande, att Ståndet finner Utskottets ifrågavarande yttrande, i afseende på sjöförsvaret, vara oformligt, så vida icke, i sammanhang dermed, utlåtande äfver meddelas om landtförsvaret; och torde hr Petrås nu afgifna förslag i detta hänseende vara lämpligast. Det är beklagligt, att eh sådan schisme, angående stora eller lilla flottans företräde, råder emellan männen af yrket, och det vore ännu beklagligare, om en sådan schisme vunne insteg inom Ståndet. Emot de nu af en ledamot reciterade uttryck utur en partiskrift, kunde man åberopa motsatta arbeten af hrr Hjelm och Hagelstam, m. fl. Vill man formera ett eget omdöme, bör man söka hemta det ifrån sednare tiders sjökrigshistoria, hvaruti vi ega ett förtjenstfullt arbete af nuvarande sjöministern, churu det är författadt med en viss förkärlek för det vapen, författaren, som jag tror, med mycken ära tillhört. Det är gifyct, att länder, som ega betydliga kolonier och ultra-marinska besittningar, hehöfva en stor flotta, men sådant är icke förhållandet med Sverige. Den enda ultramarinska besittning vi ega, är ön S:t Barthelemy, om hvars äbandonnerande nu är fråga, och jag, för min del; hyser mycken beredvillighet att tillstyrka detta. Sverige har isynnerhet, och i främsta rummet, att tänka på sitt eget kustförsvar, och vi cga cen skärgård, som erbjuder ett ypperligt tillfälle för den lilla flottans begagnande i sådant hänseende, hvarföre vi ock böra egna all möjlig uppmärksamhet åt detta vapen. Då man besinnar huru oerhörda summor erfordras för uppbyggandet af ett enda linieskepp, eller större belopp, än hela nuvarande anslaget till flottans materiel, utgörande omkring 3580,000 rdr (ett linieskepp kostar nemligen omkring 700,600 å 800,000 rdr) — så förefaller det mig synbarligen vara omöjligt, att vidare öka antalet af de stora skeppen. Efter mitt förmenande, är det bättre att cga få linieskepp och fregatter i godt ständ, än att, såsom nu, på papperet paradera med det stora antalet af 40 d 42 linieskepp, utan att ega tillgång att behörigen underhålla desamma. I hvad tillstånd dessa skepp verkligen äro, vill jag ej yttra mig om, emedan jag vid förra riksdagen, i fråga härom, blef vederlagd af då varande representanten för Carlskrona, döck utan att blifva öfvertygad. Jag anhåller imedlertid, att. det af hr Petre uppgjorda förslag må vinna hifall, samt att StatsUtskottets utlåtande i denna del blifyer äterremitteradt, på det Utskottet må affatta sitt utlåtande, i öfverensstämmelse med de af hr Petre i berörde förslag uttalade åsigter. Hr Petr: I anledning af hr Langenbergs förme nande, att jag med mitt förslag skulie hafva för afsigt, att föranleda ett enskildt beslut från Borgåreständet allena, får jag lemna den upplysning, att jag ej afsett något dylikt, utan cndast önskat, att denna fråga måtte äterremitteras till StatsUtskottet, för att vinna den hehandling com jag trott vara tjenli