Aftonbladet – 16 januari 1845, sida 1

daren, ännu bloddrypande, riste, sig förfärligt vid betten af de eldsprutande ormar, hvilka tycktes finna en serdeles licker spis i de lemmar, som voro besudlade med nästans blod.n Sjette bLudordet Pär hade magistern nigra boskrifningar som vi miste förbigå, emedan dessa rader ej komma att läsas endast af them renom, som allting rent är, utan af andra syrdiga mennisker; men under detta bud subsumerade magstern äfven dansnöjen, hvarföre Vi för ro skull, och till uppbyggetse för vir ungdom, vilja låta magistern fortsätta: Något från kildt från denna afdelning sväfvade millioner omkring i hyirflande dans, omgifne af exdsjöns krinnande lågor. Djeflar, skapade liksom örnar med menniskokufvuden, bjödo de dansande på en skränande, ohygglig mus!k, något när liknande tjutet af bungriga ulfvar. BDerbredvid stod en oräknelig skara drinkare; satans tjensteandar stodo omkring dem med fulla bägare och glas, hvarur de tvungo dem att dricka de biå lågorna, som pstego bögt öfver bräddarne. Då dessa verkade phos dem de olidligaste plågor och de vägrade ;dricka mera, piskades de af andra djeflar med pbrinnande gissar, till dess det förtärda trängde nsig ul genom den, och tvungos Så Då nytt att ,mottaga mera. För hvorje gång de vägrade att psupa af den brinnande drycken, tilitalades de af sina plågare med de betydelsefulla orden: Du hade din förnöjelse i tiden att förtära samma eld, fastän den då icke syntes för dina ögon, m.m. På ungefär detta sätt genomgick magistern alta plågorummen och slutade med följande reflektion: I alia dessa särskilda plågorum tyckes den svårare eller lindrigare straffgraden bestämmas