Aftonbladet – 14 januari 1845, sida 2

Till resp. Redaktionen af Aftonbladet. Uti JM 5 af Tit. tidnings innevarande årgång läses m insänd uppsatts angående Afvittringen i Westerjolten, hvars behandling förmäles hafva utestängt en lel fördelar, som med denne stora ekonomiska regering äsyftats och kunnat vinnas. Om än författaren af dessa rader ville antaga, att nan någon gång fästat för mycken. vigt vid de anaggda nybyggenas antal och för dettas förökande, ym ej ställt i andra rummet, åtminstone uppskjutit le åtgärder; som. ej direkt ledande till detta mål, skulle företrädesvis för odalbyarne varit nyttige; så måste dock förf. ogilla åtskilliga reflexioner, som i berörde artikel blifvit gjorde och af den opartiske båkalla någon belysning, hvarföre om offentliggörande häraf anhåälles. . : ij Den Westerbottniske insändaren tycker sig utiafvittringens gång se huru litet den fyller sin. plats, hvilken i Länet är densamme som skall vaka öfver landets angelägenheter och förbättrande,. Han ser då något mer än sanning och verklighet, samt ädagalägger tillika, hvad som nog ofta skönjes, att till och med yttrandet af några åsigter öfver en orts angelägenheter så gerna beledsagas af förklenande utfall mot personer. Den som -nu skall vaka öfver Westerbottens angelägenheter bör kinna ursäktas för det han ej för sextiofyra år sedan afböjde afvittringens då anvisade gång. från inre landet mot hafvet — för det hans företrädare lät den. fortsättning deraf, som år 41824 anbefalldes, handläggas i samma ordning — och för det denna ordning; enär ändock ej alla byar kunna på en-gång afyvittras: och således några måste blifva de sista, än ytterligare följdes, sedan en, med allmänt erkänd insigt i dessa ämnen utrustad man, Justitieombudsmannen Poignant, som på Kongl. Maj:ts nådiga befallning inspekterat afvittringarne, ej deruti tillstyrkt någon förändring. Man må tänka hvad som helst om sjelfva saken — mycket kan sägas både för och emot — det vissa är, att om ock nu varande landsköfding skulle i detta ärende kommit till andra åsigter, än dem hans aktade företrädare hyste och vederbörande icke ogillade; så finnas alltför stora hinder emot en hastig omkastning uti den i åratal följda planen, hvaraf de gifna olägenheterna skulle vida öfvyerstiga de enskilda fördelar, som genom en skyndsammare reglering kunde beredas odal-byarne, hvilka, om än i behof af fyllnad i utmark, just bestå af relativt icke svaga, hemman,. En sådan omsvängning är af något allvarsammare beskaffenhet, än Ins. föreställt sig, och uteblifvandet deraf ådagalägger icke hurt litet den fyller sin plats, som skall vaka öfver landets angelägenheter och förbättranden. Insändarens yttrånde om något sammanhang emellan den förmenta origtiga behandlingen af afvittringen och en del handlandes, spekulanters, sågverksägares, m. fl; intressen, förtjenar derföre afseende, att det vederlägger sjelfva hufvudsatsen, som han vill. göra gällande; ty. om genom afvittringen kan sättas gräns mot. det af desse : personer föranledda skogsödandet. så är det ju ändamälsenligast, att denna reglering först utsträckes öfver de inre, eller fjelltrakterne, emedan det är just der som trädvarör ärö till finnandes, en omständighet, som icke torde vara förbisedd, helst det, äfven utom . provinsen, måste vara bekant, att det icke är kustlandet, som har att lemna sågblock, bjelkar och andra skogseffekter ar större värde. . Ämnet, i sin. helhet betraktadt, är naturligtvis af vigt för orten; men innan en omständligare utredning skett, förutsatt, att den skulle vinna allmänhetens uppmärksamhet, lärer. det, vara för tidigt, att påkalla dess förkastelsedom-öfver behandlingssättet. Q.