Aftonbladet – 13 januari 1845, sida 1

Hvad han yvyttråt angående Degcberg, gällde alla andra landtbruksskolor, utan undantag; yrkande återremiss med äfslag. Muntligen tillade talaren, att i hans trakt funnos tre så kallade Degebergare, men talaren hade icke sett, att de med sin engelska plog bruka jorden bättre, men väl sämre, än annat fotTk. De slå icke, när andra slå, och skörda icke, när. andra skörda. Blomsterodlingen utgör deras egentliga konst, och det enda de lärt på Degceberg är, att icke följa med sin tid. En rättarclärling hade sjelf meddelat den upplysning, att om nämnde institut ej ägde till understöd det beviljade statsanslaget, skulle gärden icke lemna så stor afkomst, att den kunde upprätthålla sig sjelf. Anders Jönsson från Östergöthlands län hemställde, om icke Ständet ville uttrycka sin enbälliga tanka derom, alt ifrågavarande anslag icke borde af Rikets Ständer beviljas. Lars Pettersson från Blekinge län åberopade mot anslaget samma skäl som Sah! ström uti dess förut aflemnade reservation framlagt, rörande Wäderbrunns institut. Pegebergs :landtbruksskola kostade staten nära. nog egendomens fulla värde, och då Hr Nonnen med gratisarbetare icke skötte egendomen bättre, än att han alltid behöfver betydliga summor af staten, drog talaren derutaf den slutsats, att samma in. stitut är en oefterrättlighets-anstalt, som för ingen del gagnar det allmänna, åtminstone icke allmogen. Innehafvärne af större possessioner inom riket hade förmänen att få en och annan rättarelärling der inöfvad vid -landtbräksgöromålen; men dessa possessionater, som inpnehafva landets fruktbaraste: fält , borde utan statens, mejlankomst kunna förskafia sig dugliga och för olika lokaler mera tjenliga rättare, : än Degebergs-eleverne. Från talarens hemort hade ingen begagnat sig af denna skola; men från vestra delen af länet kände talaren en, som var nyfiken att blifva Hr Nonnens lärjunge, och han fick på De? geberg eftertryckligt lära hvad: fattigt folk i egna hemvist får erfara, när bröd öeh andra födoämnen : saknas. Tal. motsatte sig derföre allt: anslag till både de äldre och de nyare landtbruksinstituten, och önskade återremiss af denna fråga. — Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge, Per Bergtsson från Calmar och Göran Jonasson från Kronobergs län instämde. Ephraim Tarsson från Elfsborgs län förenade sig I med alla dem, som yrkat afslag och återremiss. Olof Nilsson från Westerbottens län: Landtbruks: institutet å Begeberg hade förfelat sitt ändamål, och ; tal. trodde, att jordbrukare hade tillförlitligare ur-:, skiljning af jordens rätta bruk; af de för skiljda orter passände omständigheter och allmänt tillgäng-. liga efterdömen, enligt egen erfarenhetv, än af de rön, som förskrifva sig från ländtbruks-institutet. Anders Andersson från Östergöthlands län: Degebergs institut är visserligen inrättadt, i akt och mening, ätt af dervarande eltver bilda skickliga rättare till en föresyn. Erfårenheten hade visat att elever-7 ne. från Degeberg för det mesta voro odugliga; de. kommo ock endast. possessionaterne. och de. större; egendomsägarne till goda. De fleste, som tillhöra svenska bondeståndet, vore sina egna rättare, och behöfde icke andra. Possessionaterne borde också låta bilda sina biträden, utan att anlita allmogen om understöd. Yrkade afslag och återremiss af ifråga varande punkt. Johannes Johansson från Götheborgs och Bohus län. Instämmande i allo med Heurlin, ville tal; endast gifva tillkänna, att i hans hembygd vistas en elev, som, sedan han tillbringat ett halft är vid De: geberg, efter återkomsten derifrån befanns vara förläst, och förklarades oduglig att odla och sköta. jorden. Anders Nilsson från Östergöthlands län: Bondeståndet hade i afseende på detta institut fortfarande haft och yttrat samma tanke, och något tvifvel förefinnes icke ..angående stiftelsens olämplighet. Jord-bruket ginge nog ändå och. kanske bättre det förutan; de större egendomsegarne borde bekosta institutets underhåll. I närheten af tal:s hemvist hade man väl ock på sednarce tider anlagt ett landtbruksinstitut, men erfarenheten lät tal. hoppas, att allmogen icke skulle behöfva att anlita det. Det syntes, som skulle vi-icke slippa ifrån detta och flere lika beskaffade anslag förr, än Kongl. Maj:t på ett eller annat sätt erhållit tillförlitlig underrättelse om ifrägavarande inrättningars obehöflighet för den svenske jordbrukaren. Anders Andersson från Skaraborgs län: Mån mindes ännu, då stiftandet af Degebergs institut ifrågasattes, hurusom den, hvilken talade emot anläggningen, nära nog betraktades såsom riksförrädare, och hvilken nytta förespeglades i följd af landets jordbruk efter engelsk method. Tal. ägde väl icke någon egen erfarenhet af ställningar och förhällanden vid Degeberg, men allmänna opinionen vore den, att stiftelsen alldeles misslyckats och att missvexter blifvit de anställda försökens frukter. Detta institut hade varit besökt af ganska få från Westergöthland, men väl af personer, från aflägsnare. orter; ty: ingen är profet i sitt cget fädernesland. Då stiftelsen icke medfört någon nytta för tal:s ort, bestred han anslaget och begärde äterremiss, Yrkande att institutet vid Degeberg måtte helt och hållet upphäfvas. Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län: Degeberg hade hittills icke alstrat ringaste nytta för den trakt i Bohus län, som af tal. representeras. Tal. skulle i allt fall icke misstycka om innevånarne . i något annat län eller. härad från samma institut kunnat eröfra en tjenligare landtbruksmethod; men då upplyst vore, att ingen enda af landets provinser vågat antaga Degebergs brukningssätt, såsom nästan alltid missgynnande för dess idkare, kunde tal. icke heller gifva sin röst till bifall af. den för institutet anslagna summa, utan yrkade afslag och återremiss. Henrik Andersson från Örebro län önskade, attståndet ville genom skrifvelse underrätta Kongl. Maj:t om verkliga beskaffenheten af landtbruks-institutet å Degeberg, och var öfvertygad, att om Hans Maj:t besett stället i det skick det befanns när tal. besökte det, Högstdensamm2 icke skulle tycka att indraga allt anslag till Degeberg för framtiden. Då i våra trädgårdar finnas fruktbärande land, fortfor tal, har Degeberg endast att fråmvisa qvarterslångt ogräs på sina obesådda tegar. Jag trodde, att detta börde tillskrifvas jordens oduglighet, men fann i nästa by fruktbärande åkrar och trädgårdar: så hade allmogen skött sin jord utan statsanslag. Byggnaderne å Deoechber2Z Vill iag icke söka beskrilfva: de voro ruskiga