Aftonbladet – 13 januari 1845, sida 1

Degeberg med Tiotusen riksdaler om året intill nästa riksdag. Sven Heurlin från Kronobergs län motsatte sig Fallvarligt det begärda anslaget, anmärkande, att under de 40 sistförflutna åren detta landtbruksinstitut kostat staten 735,000 Rdr Bko, samt uppmanade bröderne att gifva tillkänna, huruvida de hade sig bekant att institutet gjort någon nytta. Det har, sade han, visat sig, att sådden derstädes skett i otid, att man skördat sedan andra grannar redan inbergat säden och att ogräset i synnerhet frodats till en obeskriflig höjd; Från Degeberg hafva elever återkommit alldeles okunniga om jordens rätta brukning och håglöse för allt arbete: de hafva allenast blifvit omskapade till ett slags half-herrar. Det fordrades icke mer än vanligt sundt menniskoförstånd att odla jorden efter naturen af dess olika beskaffenhet, hvadan det icke heller kunde bestridas, att den praktiska erfarenheten i detta hänseende icke kan på en punkt af riket förvärfvas. Tal. önskade att anslaget måtte alldeles indragas och hela vinrättningen försvinna, samt yrkade återremiss. — Jacob Kihlblom från Södermanlands, Anders Ericsson från Elfsborgs, Lars Norrby från Gottlands, Johan Ericsson och Eric Andersson från Stora Kopparbergs, Per Olsson från Upsala, Christen Andersson från Malmöhus och Petter Haraldsson från Elfsborgs län med flera af Ståndets ledamöter instämde. Vicetalmannen Nils Persson bekräftade, att ifrågavarande stiftelse varit utan ändamål och i allmänhet endast medfört förlust för de jordegare, som antagit derifrån utgängne elever, hade likväl ingenting emot, att Degeberg såsom landtbruksinstitut må fortfara för. sådan jord, som borde experimenteras; endast att den som ville försöka dylika rön sjelf bekostade de elever, som skola dertill bildas och begagnas. Bestred anslaget och yrkade återremiss. — Nils Petter Pettersson från Calmar och Jöns Jonsson från Christianstads län instämde: Petter Claösson från Elfsborgs län: Degebergs institut liknade. mycket en vanlig qvacksalfvyare, som är mycket påhelsad af aflägse boende personer, men i hemorten anses af noll och intet värde. RBepresentanter, som bo i närheten af Degcherg, hade nödgats medgifva, att stiftelsen icke uppfyllt sitt ändamål. Yrkade afslag och följaktligen återremiss. Gustaf Pestersson från Östergöthlands län förklarade sig vara af lika mening med vicetalmannen och Petter Claösson, Carl Gustaf Bruhn från Hallands län: Degcbergs institut vore intet annat än en öfverflödsvara efter utländsk modell. Det hade egentligen varit nyttigt enom sitt -varnande exempel för Rikets Ständer, att ramdelcs icke bevilja flere anslag till ländtbruksinstitutet. En sädan inrättning borde bära sig. sjelf. Erfarenheten hade visat, att rättarelärlingar, derifrån återkomna, icke förstått annat eller mera än att vidtaga experimenter, som medfört ingen nytta, utan endast ländt till jordens skada. Tal. ansåg dock betänkligt att borttaga anslaget helt och håilet för en stifteise, som man i allmänhet trott vara af behofyet påkallad, och föreslog derföre såsom en medelyäg, att anslagssumman måtte nedsättas till hälften, med villkor, att den endast intill nästa riksdag utgår och ieke för framtiden ytterligare beviljas. . Henrik Andersson från Örebro län: Tal. hade under förra riksdagen motsatt sig detta anslag i följd af den öfvertygelse, som af andre ståndsledamöter honom meddelades. Under förlidne sommar hade han beskrifva all den uselhet han der varseblifvit. Gärdena och trädgårdsskötseln voro sämre. än hos en simpel bonde. Der arbetades då ifrigt för att göra ytan grann, emedan Hans Maj:t ditväntades, och likväl måste tal. instämma uti inspektorens då fällda yttrande om ursäkt för att der såg så ruskigt ut. Tal. betraktade der vidare ett klöfverfält, der trettio personer voro sysselsatta att bortrensa ogräset, hvilket troligtvis fått stå orubbadt, om man icke förbidat Hans Maj:ts höga besök. Tal. hade häraf lärt, att man icke särdeles får tro på granna årsberättelser. Yrkade återremiss och hänvisade Utskottet till den af honom väckte motion om indragning af landtbruksakademicn och landtbruksinstituterne Degeberg och Wäderbrunn, samt aflemnade cen skriftlig uppsats till upplysning derom, att desse inrättningar förfelat sitt ändamål. Niklas Nilsson från Calmar län anmärkte, att Utskottet icke framlagt nägra skäl för nyttan och nödlikväl sjelf tagit Degeberg i ögonsigte, och kunde -ej vändigheten af ifrågavarande anslag, och instämde il deras åsigt som talat för afslag och återremiss. Per Nilsson från Christianstads län: Med förbigående af den i motionen förda klagan öfver institutet, hade Utskottet likväl tillstyrkt anslaget, utan att anföra några skäl dertill, och besynnerligt nog tillagt Degeberg tiotusen riksdaler, då de öfriga landtbruksskolorne i nästa punkt hvardera undfätt endast ett .tusen riksdaler. Fal. yrkade derföre återremiss, på det Utskottet måtte komma i tillfälle att taga motionerna i öfvervägande och anföra skäl för sina tillstyrkanden, samt yrkade, att Degebergs institut icke måtte tillerkännas högre anslag än öfrige redan stiftade landtbruksskolor.. Johannes Andersson från Skaraborgs län: Degeberg vore icke behöfligt för ortens invänare. Det hade intet är haft skördar, som i någon mån öfver-. träffat de närbelägna hemmanens; efter tal:s tanka var allt, hvad som kommer under rubrik af jordbrulksinstitut, icke annat än en galenskap, i synnerhet om jorden brukas så, som vid Degeberg. Afstyrkte så väl detta som alla de anslag, hvilka Tör så beskaffade stiftelser blifvit afsedde och af Utskottet föreslagne. Petter Persson från Jönköpings län: Bondeständets ledamöter i StatsUtskottet hade:kraftigt satt sig emot beviljandet af oftanämnde anslag, helst Dege-) berg sugit staten på sjuttiofemtusen riksdaler och det i ansaende till landets närvarande penningeställning synts vara mer än eljest angeläget att bereda lindring i det skattdragande folkets utskylder. Yrkade afslag) och äterremiss. Jan Andersson från Upsala län (skriftligen): Då hvarje så kallad rättare-elev måste vid institutet arbeta såsom dräng, sjelf hålla sig tvätt, inköpa de böcker, föreståndaren behagar utgifva, och dessutom hålla sig allt, utom mat och husrum , beskärdes allmogen föga eller intet nyttigt. Endast de högre eller så kalade rikare klasserna drogo nytta al inrättningar, sådana : som den ifrågavarande. De, som hafva så stora egendomar, att de der behöfva insnek