Aftonbladet – 11 januari 1845, sida 2

—n het i trosmål, den är en protest mot den så mycket omskrikna religionsfriheten; ty folket visar här vid lag den mest stränga sammanhållighet, den mest noggranna förkärlek för en viss form, ett bevis att religionen ej kan vara formlös, utan måste begränsas af en kyrkoordning, af en trosnorm, som ej till sin bokstaf må rubbas eller uttydas. Meny återtog biskopen, då han ej fick något svar; men farväl, mina bröder, ännu en gång farväl De unga presterna gingo, men straxt vid dörren skiljde sig Drängstedt från Lindner; ty han ville ej gå på gatan tillsammans med en som disputerat med bisköppenp. (Forts. följer.) en — Missroster. I Breslau blef i sist. December månad en fru förlöst med ett barn, som hade två fullkomligt väl bildade hufvuden och tre fötter. Barnet var dödt, men modren gick lyckligt genom barnsängen. — En gammal byföreståndare (Bauernschulze) i Schlesien, som heter Tschech, har i en lång böneskrift hos konungen af Preussen anmält sin och sina barns bedröfvelse öfver att se sitt namn befläckadt genom en konungamördare, med hvilken de, efter de sorgfälligaste forskningar, icke stå i den aflägsnaste slägtskap, hvarföre sökanden på sina egna och sina barns vägnar underdånigst anhäller, att konungen täcktes förläna honom och hans barn p,ett annat namn, och befalla att det måtte antecknas i kyrkoböckerna och hvar det annars kan vara nödigt. Konungen berättas nu ha egenhändigt tecknat på denna böneskrift, att den-bifalles, och att sökanden hädanefter må heta Echt (Akta!) — EN QvInnuga GmiGBuK. I Bernay, i departementet Eure i Frankrike, dog nyligen en gammal jungfru, ett mönster af girighet, På 18 år hade in