Aftonbladet – 11 januari 1845, sida 1

Efter måltiden blef der ett evinnerligt skrapande för att tacka för maten, och nu tog biskopen sina unga embetsbröder in isin kammare för att tala med dem om hvad som angiek församlingen. Magister Lindner bar fåtte, började han, en 5od kondition hös vår älsklige Klasmark. Det är en glädje att: se hur den gamle mannen verkar för sanningen och religionen; han har utvecklat mycken kraft, mera än jag vågade hoppas; men magisternfår dock en ansvarsfull plats; ty: för samlingen har på länge ej haft någon rigtig själavård; den gode Slentriander och hans viee pastor voro ej intagna af denna Guds anda, som allena skall vara vår ledare. Jag hoppas allt-af magisterns nit för kristlig upplysning. Ja, herr doktor och biskop,, yttrade Lindner och lade handen på sitt hjerta; jag skall göra allt hvad jag förmår och med Guds nåd; så — måtte jag väl kunna verka något godt. Jag har hört att folkskolan i Träleboda är i förfall; jag skall, så snart jag kommer dit, söka att åter upp-. rätta den. ,Ja visst — Ia Yhvetn, Sjdö bisköpen., ned elt Sar omärkligt drag al missnöje i blicken, hyilset skulle öfrerskyhs af ett smålöje; ja Visst — olkskolan är nödvändig, det förstås; men, min soda magister; framför allt annat är religionen, sudsfruktan, lärdomens begynnelse, och fastän nan ej kan neka det gamla kommerscrådet Sölerblad i Götheborg, genom hwars testamente olkskolan i: Träleboda blef. grundlagd — fastän, äger jag, man ej kan neka honom all aktning ör sin vackra inrättning, så är den dock ej DreHi