Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 2

na artighet, hade fanjunkaren hela sin uppmärksamhet spänd på prosten, för att få den gode mannen fast: för något: tjenstfel; och om de träffades -på ;kalaser, Hade han all: möda ospard att narra gubben: Klasmark att-dricka så mycket, i den-ädla afsigten att få sak med? sin prost; men alla dessa: försök: strandåde mot dennes nykterhet, eller rättare möt hans svaga mage, som ej tålde -spirituosa;lvarföre han var: absolut och blott smakade rödt vin: Prosten hade väl en aning om fanjunkarens sinnesstämning; men prostinnan kände honom rigtigt, och af denna orsak. varnade hon strängt sin man, att ej vara tankspridd på fadderskapet; men hon varnade Honomej för. drickandet; ty hon litade mera på sin mans svaga matsmältning, än på hans tankeförmåga, så lärd han än var. Prösten lofvaäde uppmärksamhet; men anmärkte, att han ej gerna kunde misstaga sig, då han lästö mnantill i handboken, och att han väl skulle komma ibåg att ta barnet på venstrå armen, så att det skulle komma afvigt på det viset, blott prostinnan lemnade fram det st vändt, att det var rigtigt. ij Imedlertid var, när dem högtidliga handlingen skulle försiggår prosten likäsom litet häpeny, att något skulle fela eller bli rasande och han började något darrände: Älskade Christnel och läste Sedan med något mera mod och sjelfförtroende: Nu vete vi jeke om detta: barnet är döpt, då det, emot den bivamelske fadrens bud samt sjelfva naturens lag och känsla, af egen fader och -moder blifvit öfvergifvet. Prostiinan, höll på att! förargelse och alteration tappa den lilla nyfödde