Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 1

vid sistlidneRiksdag till slöjdernas befrämjande allmänhet å riksstatens 6:te bufvudtiter uppförde och nu äfven af Rikets Ständer fortfarande anvisade an slag af 42,000 Rdr årligen, hemställer Utsk., att nå got; serskildt anslag för detta ändamål tj må af Ri kets,Ständer beviljas. — Viurandeaf Hr Li J. Hjärta på Riddarhuse vid diskussionen öfver Bankoutskottets s k. Findnsbetänkande. Red. hade gerna önskat: kunna meddela så snart som möjligt åtskilliga anföranden i de serskilda riksstånden i finansfrågan; men då vi ännv äro.på rest med Åtskilligt annat som blifvit lof vadt till införande, tillåte vi oss alt i dag serskildt meddela Hr 1. J.: Hjertas yttrande på Riddarhuset den 48 December, deri åtskillige af de föregående talarnes anföranden jemväl vidrördes Detta sker dels emedan allmänheten deri: finner några detaljer af frågan närmare. vidrörda.än det förut skett i Aftonbladet, hvars åsigter samnranfalla med detta yttrande, dels emedan ett annat anförande af. Friherre. Av Raab fanns infördt i gårdagens Allehanda, deri det framställdes, :såsom skulle Hr Hjerta vara nog mycket vän af strypsystemet, hvilket påståendes riktighet eller grundlöshet bäst kan bedömas af sjelfva yttrandet, som lydde sålunda: Det är icke utan tyckan och förlägenhet, som jag tager till ordet vid en så långt framskriden timma Det är icke blott derföre, att R.-o. Ad. tålamod un: der hela dagen blifvit pröfvadt genom en redan så långvarig diskussion ; . äfven en anhan betänklighet, yppar sig serskildt i ett sådant ämne. ,som detta och hvilken hvår och en icke kan undgå att framställa för sig sjelf. Det är nemligen klart, att hvarje ledamot af Bankoutsk. sökt studera sigin i saken sä vidt det varit möjligt; -bland dessc ledamöter finnas mänga med kunskaper eller affärsvana och flere som redan egnat en lång tid af sin lefnadsbana just ät de kunskapsgrenar, som ensam höra dit. Det är säledes ganska sannolikt att hvad söm inom de resp. riksstånden yttras, icke torde förmå ått rubba öfvertygelsen hos-pluraliteten af Bankoutsk:ts hrr Iedamöter och att de snarare sköla anse läsningen af de yttranden, som åtfölja den förmodade äterremissen af detta betänk., såsom ett nödvändigt ohdty; större i samma mån som anmärkningarna blifva vidlyftigare, än såsom egentligen ledande till någon nytta: eller något resultat. Rådfrågade man således endast dessa omständigheter, så vore det visserligen skäl att sammanfatta sig i den yttersta korthet, Men om man tror sig finna, att utskottet i några mer eller mindre vigtiga frågor utgått från en oriktig synpunkt; om mån skulle anse, att nyckeln till den betänkliga ställning, hvaruti finanserna för närvarande sig befinna, och som, jag anser mig böra tillägga det såsom min enskilda tanka, farhägan ändock gör betänkligare än den i sjelfva verket är, hvad banken beträffar; om , säger jag, man skulle tro, att nyckeln till denna ställning till någon del ligger; icke blott i en föregående lagstiftning, utan äfven i någon del af bankostyrelsens förvaltning af lånerörelsen; om man derjemte hyser den öfvertygelsen, att en bankstyrelse bör hafva vid förvaltningen så fria händer som möjligt; och att denna förvaltnings gagn för det allmänna derföre i samma mån måste bero mera derpå, att sjelfva de grunder, efter hvilka denna förvaltning sker, äro klara, bestämda och öfverensstämmande med enkla och sanna begrepp, så ligger tvifvelsutan Häruti för hvar och en en ursäkt att, i ett ämne af så mycken vigt för fädernöslandet, uttala och söka motivera sina åsigter; ocH det är af sådan anledning som jag tager mig friheten deltaga i denna debätt. En värd ledämot, den som yttrat sig näst före mig, har nyss uttalat en stor och vigtig sanning och jag vill derföre börja med att taga densamma till utgångspunkt, äfven serskildt derföre, att denne talare är ledamot äf Bbankostyrelsen, — för ätt sedermera undersöka huruvida dels Bankoutsk. förslag, dels den tillämpning; som den värde talaren sjelf gjort påjdet praktiska, stå i öfverensstämmelse med denna sanning. Den värde talaren yttrade nemligen — och jag instämmer till alla delar i detta yttrande, att man, hväad finanserna beträffar, icke af kärlek till nya idter bör alltför hastigt uppoffra det bestående. Om vi likväl se tillbaka på hela lagstiftningen för våra finanser, fruktar jag att deras historik skall visa, att de flesta åtgärder som vidtagits i denna lagstiftning, utgått just ifrån ett begär att uppoffra det bestående, neml. om man ser tillbaka på den stora och starka påtryckning som ständigt uppenbarat sig utifrån till att förmå banken att utsläppa nya sedlar utan fullkomligt afseende på förbindelsen att inlösa dem. Tider bafva funnits, då Ständerne trott att de endast behöft genom ett penndrag eller ett riksdagsbeslut fastställå, att bankosedlar skulle våra mynt och att-genast blefvo det, genom detta varde. Man har numera visserligen kommit ifrån denna tanke, såsom sats i-och för sig själf betraktad! men påkänningen utifrån, och begäret att ständigt få et! stort antal myntreprfesentativer, äro derföre icke döda Dö är cn Proteus, som framträder -å nyo, dold un: der de mest olika former, och. fråga är huruvida den