Aftonbladet – 9 januari 1845, sida 3

äg akat-anh anar TF IVINDHOAIUTL: ARILD IIAR na Å i Ae ILL IILIIA -I till den-Kongl. theatern en dram i fyra akter -Ivid namn Läkaren. Dessätonr lärer Hr Blanche hafva färdig för Nya theatern ett nytt stycke, I kalladt: Stockholm, Upsala och Westerås. , BREF IFRÅN LANDSORTEN, RÖRANDE ! HÖGVÖRDIGA YTTRANDEN I REPREi SENTATIONSFRÅGAN. Första Brefvet. Medan i Stockholm det ena riksdagsuppträdet jagar det andra genom pPlena, utskott och tidningar, sitta vi här i landsorten helt makligt och se på; vi samla och ordna, och jemnföra det ena med det andra Ibland de förhandlingar som vi härvid funnit synnerligen märkvärdiga, är högv. Presteståndets diskussion i representationsfrågan, Toch vi hafve länge undrat, att ingen recensent i Thufvudstaden haft tid att företaga de högvördiges anföranden till närmare granskning, emedan såI dant hade varit tjenligt ej blott för att utreda Isjelfva saken, utan äfven för att visa på hvilken I punkt logiken befinner sig hos det lärdas!e ibland de nuvarande fyra Stånden. — Dessa yttranden Tordna sig beqvämt, med hänseende: till en dels Tlikhet sinsemellan, i fyra flockar, dem man, då d här! är fråga om kamp och strid, lämpligen Iskulle; efter de gemensamma vapnen och stridsåthäfvorna, kunna kalla centern, de två flyglarne och eftertruppen. . I centern visa sig då biskop Nibelius, doktor Reuterdal, kontraktsprostarne Broman, Gumelius, Hallbäck, Norström och OdelIberg samt lektor Wallman; :de äro alla mer eller mindre tungt rustade, gå rakt på saken-och i eh bestämd rigtning: det framställda representatiönsförslaget måste bort, såsom örigtigt till sin grund, felaktigt till sin form och vådligt till sina följder; det gamla åter, såsom motsatsen till: allt detta, måste stadna qvar; enligt de flestas mening orubbadt, enligt någras med små formförändringar. I egenskap af lätta trupper göra doktorerna Elfström och Stenhammar sina svängningar på ena flygeln; sjelfva representationsförändringen visar sig som blotta anledningen, men ej som det egentliga föremålet för deras utfall; dessa äro ägnade åt helt annat, hvarom jag får tillfälle att nämna sedan. På motsatta flygeln varseblifver man professor Fries, hvars mål väl icke så alldeles skiljer sig från hufvudstyrkans; men som han dock söker nalkas på helt eget sätt. Slutligen kommer. pastor-primarius dokt.. Pettersson med ett alldeles nytt förslag, likasom en reserf i eftertruppen, att skjuta fram i svåraste fallet. Efter denna fördelning af hela den andliga falangen, framträda dess beståndsdelar helt åskådligt. Såsom flygelman för centern ser man doktor Reuterdal; Biet har också framställt honom främst, och med skäl, ty såsom han manövrerar förut, så manövrerar hela linien efteråt, med den skilnaden blott, som olika anlag och lynne föranleda. Det bör ha varit en tillfredsställelse för herr doktorn och Erkebiskopen, att likt en skicklig general, utan att sjelf behöfva eller kunna deltaga omedelbart i vapenskiftet, betrakta huru öfverensstämmande och. välberäknadt alla rörelserna skedde, såsom af en sorgfälligt exercerad och disiplinerad trupp; ty äfven för oss andra, som blott studerat evolutionerna i egenskap af åskådare, har ifrågavarande harmoni erbjudit en ganska underhållande syn; ehuru för oss tillika — hvad den icke kunde vara för primus inter pares) — en ganska lärorik. Den har lärt oss alt genomskåda . den konservativa förmågan, äfvensom förrådet jemte halten af dess argumentationsgrunder, och jag skall nu söka sammanfatta huru jag och mina bekanta i ländsorten funnit alltsammäns, hos hvar och en af de 492 talarne. 1.. Dir Reuterdahl börjar med en högst egen manöver, men som borde göra intryck genom det onekligen fintliga deri. När frågan är om valet emellan . ett. förhandenvarande, som önskas bort, och ett: nytt, som man vill sätta i stället, plägar man väl ännärs undersöka först hvarföre det förra önskås undanröjdt, innan mån granskar: det föreslagna nyas beskaffenhet; ty efter vanlig logisk Ordning behöfs icke något nytt på samma plats, i fall det, som befinnes der förut, är brukbart och tillfredsställande. Denna logiska ordning kommer D:r Reuterdahl ifrån. med. ett slags volt; han skjuter alldeles undan skälen till det nuvarande representationssättets: förändring, för att begynna med granskningen af det föreslagna. Han an-l ser: till och med icke de förra, eller skälen för åfskaffandet af det nuvåraände; såsom några skäl;l han börjar, sitt tal helt -diktatoriskt, med den som ett axiom framställda satsen, att för antagandet af pen så betydande. förändring i ett lands författning, som :en ny representationsordning obestridligen är kan icke rätteligen mer än ett skäl anföras, nemligen deh nya representationsordningens egen förträfflighet). Genom denna svängning får han tillfälle att kasta sig öfver det nya förslaget omedelbårt, och att utan anförande af elt enda citat eller utpekande. af någon gifven paragraf deri (till. kontrollerande ; af.shans uppgifter), om detsamma upprepa; i form jafsaxiomatiskaaforis mer och obeledsagad af hvarje: försök till de rmonstration, ett sammandrag af alla de beskyllningar, invektiver öch föregifvanden, som man hade läst de näst föregående veckorna i Svenska Biet och det stationära partiets öfriga skrifter mot representations förändringen: . .-, Vederläggningartie från andra håll af. partiets omdömen, äfvensom 2 AR RT. Kl der