Aftonbladet – 9 januari 1845, sida 1

RIKSDAGEN. BORGARESTÅNDETS DISKUSSION OM KON. STITUTIONSUTSKOTTETS DECHARCHEBETÄNKANDE. Enligt den princip Aftonbladet följt, att medlela de vigtigaste diskussionerna i Riksstånder något utförligare, införes i dag den ofvannämnda . Borgareståndet. Vi förbigå första punkten, som endast angick föredragningssättet, och öfvergå till let som rörde sjelfva hufvudsaken, och hvilke! kan läsas med mycket intresse: Herr Petre begärde ordet och yttrade: Försts punkten i memorialet N:o 48 är i förmiddagens plenum redan afgjord och kan således icke nu blifva föremål för nytt beslut. Hvad angår 2, 3, 4 och 5:te anmärkningspunkterne i samma memorial, så lärer Borgareståndet nogsamt finna, att KonstitutionsUtskottet ägt ful anledning att deruti omförmädte regeringsåtgärder Rikets Ständers pröfning underställa. De kunna visserligen för sig sjelfva betraktade synas temligen betydelselösa, men vid närmare påseende finnas de dock innefatta märkliga bidrag till den förra styrelsens karakteristik. Att de förekomma isolerade eller utan egentligt samband, må dessutom icke väcka förundran, då man erinrar sig KonstitutionsUtskottets sammansättning och att möjligheten af all anmärkning mot statsrådets protokoll merendels berott af det resultat, som den förseglade votcringssedeln vid de inom Utskottet förelupne täta omröst ningar gifvit. Då imedlertid de Kongl. Maj:ts rådvifvare, hvilka såsom kontrasignanter till ifrägavarande regeringsbeslut hos Rikets Ständer blifvit anmälde, icke mera tillhöra statsrådet, hemställer jag ödmjukast, om icke Borgareståndet skulle anse lämpligast, att med godkännande af KonstitutionsUtskottets i nyssnämnde fyra punkter gjorde framställningar, förklara, att dervid må bero, utan att vidare föranleda någon åtgärd. Vidkommande -äter det allmänna omdöme rörande den granskade regeringsperioden, för hvilket jag med bänsigt till KonstitutionsUtskottets särskilda anmälanden och min vid Utskottets betänkande fogade reservaLion, anser mig böra påkalla en stunds uppmärksamhet, får jag först erinra, att den allmänna likgiltighet, som vid detta riksmöte visats KonstitutionsUtskottets förhandlingar, med skäl må väcka förvåning. Måhända har den af förhoppningarne på den nya Styrelsen altrade hänförelsen verkat dertill. Mähända är denna ikgiltighetsgrund att söka i vördnaden för den hädansångne Konungens minne! Men de nyssnämnde förioppningarnes värde skulle underkännas, ifall granskningens frukter för deras skull förlorades, och i det ;ednare hänseendet har konyenansen redan fullgjort sin pligt. Till nationen äga Rikets Ständer det dyrbara åliggandet, att framlägga en skildring öfver den örsvunna regeringstiden; ty likasom den enskilda nenniskan, för att sträfva till förädlingens mål, måte äga mod att pröfva sig sjelf, sina ofullkomligheer — sina brister, måste ocksä den nya regeringen. vilken sjelf angifvit sig såsom en reformerande statsstyrelse, dä den allvarligt önskar en förbättring : statsskicket, icke sky en sådan af nationens ombur jfver den förra regeringen genomförd oväldig granskning, som från de inom statsförvaltningen förefunn misstag, felsteg och villfarelser, bildar oh säker grunt