Aftonbladet – 8 januari 1845, sida 3

nadt utrymme än uraktlåten kringskådring. Der emot törde man väl, utan fruktan för misstag. kunna påstå att en så fullkomligt passionsfri kritik, som upplyser, utan att hvarken puffa eller qväsa, var förut okänd hos oss, och skulle äfven utrikes skattas som en sällsamhet. Freys icke kritiska del har utgjorts af originalartiklar eller omtänksamt valda meddelanden efter utländska uppsatser, alla sådana, att man efter deras genomläsmmng vet mer än förut; hvilket ej så särdeles ofta inträffar med mycket annat, af större anspråk. Utgilfvarne lofva att i det nya årets häften följa, mer än hittills, den historiska utvecklingen a! våra vigtigare samhällsfrågor. Aterfinner man härvid samma skarpsynthet och samma lugn, som i de föregående uppsatserna af mera generell och mindre omedelbart tillämplig syftning, då har Frey lyckligt genomgått ett nytt prof, och just det, hvarvid alla dess föregångare och medtäflare företrädesvis dukat under. Man skulle imedlertid kunna göra sig de bästa förhoppningar äfven i detta hänseende, om man såsom ett steg på den nya banan finge anse herr Wingqvists i sista häftet afslutade berättelse om 4789 års riksdag; ingenting skulle blifva mer interessant, än att få se hvad som ligger oss närmare behandlas lika sakkunnigt och lika ostördt af yttre impulser.