Aftonbladet – 8 januari 1845, sida 2

radikalaste i Sverge riågonsiii satt i fråga ätt här vilja boritaga. Betraktar man vidare Borgareoch Bondeståndens förfarande i reptesentationsfrågan serskildt vid denna riksdag, så bli det lika otvetydigt, att dessa Stånd, långt ifrån att hafva gjort sig skyldige till ytterligheter af partisinne, genom det förslag, som blifvit inlemnadt af sällskapet Representationsreformens Vänner uppenbarligen visat sin beredvillighet, att uppoffra hvar och en något af sina egna favorit-ider,. för att gå de så kallade moderata till mötes och genom gemensamma bemödanden ändtligen komma till ett resultat, som på en gång kan tillfredsställa folkets behof af en representation med någon enhet samt uttrycker de folkets tänkesätt, och lemnar en tillräcklig garanti emot förhastanden. Huru helt annorlunda hafva icke de konservative handlat 1 detta hänseende? I alla hänseenden visar det sig således, att betinkligheterna äro ganska obetydande. Låtom oss nu se, huruvida icke å andra sidan ganska vigtiga förhållanden tala för, att ett afgörande steg må tagas så snart som möjligt. Då nemligen Regeringen genom både handlingar och Konungens ord vid riksdagens öppnande nogsamt tillkännagifvit, att den uppfattat sin höga och sköna bestämmelse, att genom lagarnas och samhällsinrättningarnas förbättring framkalla till utveckling den friska kärna, som ännu finnes i den Svenska mnationalkarakteren, så har den ganska säkert också icke kunnat undgå alt finna, hvarest de största svårigheterna ligga i vägen för utförandet af denna afsigt. Det är nemligen väl sannt, att konungamakten i Sverge är ganska stark och i formelt hänseende bemyndigad att ensam vidtaga alla de organisationer, somröra förvaltningen och hvad man kallar rikets allmänna hushållning, hvilken term ex usu fått en utsträckning långt utöfver hvad vi tro hafva varit den ursprunglig sa Meningen. Men om också denna formella makt finnes, månne väl någon kan tvifla, att sjelfva denna makt lägger på Regeringen en börda, som i längden skall helt och hållet nedtynga dess krafter, om den skall bira henne ensam? Ingen, och allraminst Regeringen sjelf, lärer kunnat dölja för sig hvad den redan fått röna genom erfarenheten af denna riksdag, att alla de minoriteter, hvilkas fördelar det är, att allt må blilva så mycket som möjligt vid det gamla, missbruken inberäknade, och att den moraliska kraften hos nationen i det hela må hållas så länge som möjligt slumrande, alltmer börjat koncentrera sig kring de styrande kotterierna och alt bryderiet härat för Regeringen skall fortfara att ökas, så länge dessa kotterier äro en auktoritet, en lagligen erkänd fana, omkring hvilken de gamla traditionernas missnöje med sin alltid åtföljande fanatism skall söka samla sig till en ecelesia militans, en församling, hvilken förer 1 skölden, att den är väpnad för sin tro; medan den i sjelfva verket skall fortfarande strida för blott egen makt och egna företrädesrättigheter emot rättstillståndets utveckling. Med denna utsigt på det ena hållet lär man ännu långt mindre kunna undgå att varseblifva på det motsatta, det den utveckling, som visat sig i det offentliga lifvet inom sjelfva folket och hvilken. för hvarje år uppenbarat sig alltmer i förhoppning ar om reformer, numera skulle kunna stadnas i sitt lopp derigenom, att regeringen tillälventyrs tog vägen in på det gamla systemets bana, hvilket vi Tör öfrigt visserligen icke befara, eller att de tvenne riksstånd, som egentligen representera de närande klasserna, i det fallet skola helt och hållet vända om till acn fordna menlösheten. Ja! vi tro till och med, att om samtliga organer af den nuvarande liberala pressen öfvergåfve de grundsatser de hittills försvarat och började arbeta för ståndsintressen och status quo, så skulle de derigenom endast proklamera sin egen under gång, och andra i deras ställe uppstå, som snart skulle hafva nationens öra i de förras ställe. I alla händelser skall konflikten mellan partierna blifva starkare, ju längre regeringen uppskjuter att sjelf taga ledningen af rörelsen och gilva densamma en för det hela helsosam riktning, på det dess ström icke må öfversvämma sina naturliga bräddar, och vådor deraf i framtiden uppstå, hvilka jinan kunna undvikas. (Förts. e. a. g.) MKT DYRA — Sedan anmäldt blifvit, att lifgardets till häst furagering från 4 Oktober förlidet till samma dag innevarande år med 24, 712 rdr öfverstigit rv r wav AA TT oo mm Lo of a