Aftonbladet – 7 januari 1845, sida 3

ätlelsen var slut, hans far, käre Lindner, vill Ju a honom till jurist; han passar icke till prest, lertill har han mate nog allvar, fastän han i öfrigt y en snäll gosse — ja verkligen en snäll gosse.n Förlåt, herr Lindnerp, inföll friherrinnan, hvad ir herrns far ?p i Han är korporal vid lif-kompagnieb, svarade lenne med en bugning, och kände för första sången, och äfven för sista, ett slags hlygsel öfver sin fars ringhet. vÄr herrns far korporal, och heter?M frågade Iröken, ,Lind! svarade Fredrik. ,Håller herrn mycket af sin far? frågade fröken, som nu i sin tur kände någonting likt obehag, när hon märkte, att Lindner rodnade då han uttalade sin fars namn — håller -herrn af sin far ?, . pJan, sade Lindner, och den enda känsla af blygsel, som vaknat i hans själ, dykade åter ner, och han slog glad och frimodig upp sina ögon och betraktade den frågande — ja det skall Gud veta, jag håller innerligt af min gamle far. Julia smålog och nickade med det vackra hufvudet, liksom hon velat säga: för det håller jag af dig. i Nå, herr Lindner,, fortfor friherrinnan efter en liten paus, det är ju er föresats att glädja er gamle far: hvarföre har ni då ändrat hans plan och tänkt på en annan bana, än den han utstakat? Är det rätt, herr Lindner? Fredrik visste ej huru han skulle reda sig; men Philip kom emellan och sade, att han nog ändrade sig, då han kom till akademien, ochp, tillade han, kanske han till och med blir militär. Skulle icke Fredrik se bra ut i uniform, mamma, om han till exempel fick en dolman på sig, och egiljetlter och epåletter — han skulle bli vacker som en gud., En gud i husar-uniform, käre Philip! skrattade Julia, det vore en rätt löjlig Gud.