Aftonbladet – 4 januari 1845, sida 3

Ye Mua ar 3 KRA aa öyftemdls binnande holdt med purtids häfkd. Ty skuljo nan icke kunna taga detta ör ott aftryckt fragment ur sjöllva erkebisköbens al Eller ett stycke af herr von Hartmaiädorifs ler ministern baron Palmstjerhas deklamatioer Vid diskussionen, om representationsfrågan len 28 Augusti? — och denna mening blir ännu mera klar, när man sammanlägger nyssnämnda attryck med den På ett annat ställe yttrade önskan, att Reg. måtte betaga partierna all förhoppning att få något välde öfver densamma. Det torde icke. finnas underligt, att denna trosbekännelse, med sådana uttryck som de här citerade ifrån Postdeh Inrikestidningen, väckt ett enormt uppseende och, tilläggom äfven, en icke ringa nedslagenhet bland alla dem, som icke närmare känna eller kunna rätt fatta det vackra skådespelet för Gudar och menniskor af ett ofticielt blatls fullkomliga oberoende al regeringen, ifven med en Konungens adjutant till medarbetare i bladet och författare, såsom det allmänt tros, till sjelfva den ifrågavarande artikeln. Hvem kan väl också klandra den, som anser så-q dant höra till det otroliga? S TImedlerid är det ingenting mindre än sannt!l alt detta oberoende verkligen existerar, och dets 1 l ( 4 fe — . tt AA AA SA FA bd JR PR RR JRR AA SR till den grad, att, ehuru eget förhållandet än må synas, Aftonbladet anser sig, i anseende till sjelfva det förevarande ämnets vigt, böra vid detta tillfälle uppträda till regeringens försvar emot det I officiella bladet, Den ifrågavarande artikeln har nemligen äfven! åtskilliga andra kriterier, hvilka obestridligt åda! galägga, att den oaktadt sin betydelsefulla titel icke allenast ej blifvit skrifven undor regeringens auspicier, utan äfven, att Regeringen omöjligen kan hafva afvetat densamma, utan Post och Inr. tidningens redaktion har helt och hållet, efter ordspråket, gått för sig sjelf, såsom de stora gåsungarna; ja, än mera, att Regeringen nödvändigt måste ogilla artikelns innehåll och syftning. Dessa I kriterier äro: att författaren på ett annat ställe 1 I bladet rätt allvarsamt, än i en ömt faderlig ton I lexar upp konungens rådgifvare för den neutralitetsförklaring de gemensamt afgåfvo i reprentaI tionsfrågan på Riddarhuset den 28 Augusti, än I tillåter sig ett litet artigt gyckel medelst det Iskämtande yttrandet, alt han säger sig tro, det Iden fortsatta neutraliteten icke är af det beväpIpnade slaget, hvilket naturligtvis en adjutant framför andra genast anmärker. Att konungen licke yttrat sin egen tanka i frågan, är visserligen riktigt, menar han, och denna tanka har ingen lrätt att efterfråga, men detta hade icke behöft I hindra konungens rådgifvare att yttra sig. Fördelarne af ett sådant öppet framträdande, om det Ihade skett, omordas Vidt och bredt å den ena I sidan, äfvensom å den, andra, skadan af att det icke I skett, och hvilken sednare förnämligast tyckes i I hans oförgripliga tanka vara den, att det radir kala partiet icke förlorat hoppet att Regeringen pskall ansluta sig till detsammap. Först och främst lärer hvar och en nu begripa, alt om artikeln varit skrifven under Regeal ringens inflytelse, så hade väl icke en del dera! flså synbarligen haft till föremål att söka sak med t Regeringens egna ledamöter och söka framställa -I dem i en halft löjlig dager, för det de icke med tl ens betagit den liberala delen af representationer och pressen jemte hela den majoritet af svenska n folket, som tillhör densamma, allt hopp att Re geringen kan ansluta sig till dess sak. Men all :Idetta faller än mer i ögonen, om man ihågkom tt mer, dels att den omtalade neutralitetsförklaringer dli representationsfrågan afgals af rådgilvarne ge nmensamt, och att detta skedde efter hållen råd -Iplägning i konseljen, i enlighet med Konungen sg medgifvande, bifall och önskan, dels att denn; n förklaring, ehuru neutral i afseende på det ser ra) skilda för tillfället förevarande representations r-) förslaget, likväl innefattade någonting ganska po el sitift i en annan och ganska hufvudsaklig punkt rnemligen: ait reformen icke kan falla. tull Det är visserligen sannt, att uti sistnämnd lal yttrande icke ligger någonting bestämdt i afseen ig) de på sättet buru regeringen anser den blifvand , representationen böra bildas, icke heller kan då lel i och för sig sjelf vara tillfredsställande, i fa n,) ingenting framdeles derpå kommer att följa. Mc a.) helt annorlunda förekommer det, om man bi es traktar det sådant som det verkeligen var, iltrosbekännelse från regeringen sjelf, att nationer ri) behof af en vyepresentationsreform är så djuj ökändt och så verkligt, att det icke kan ceiler bi ;i-) nedtystas, utan måste tillfredsställas. Förbist ill man icke detta oförnekliga förhållande, så kan me ones pEssR ROOS mm lan ganska utmärkt nlatce hland dan nvare tide Zi