Aftonbladet – 4 januari 1845, sida 1

tar Carlo med till hofvet, för att vid påkommande återfall genast ha den undergörande sånsaren till hands. I andra akten finne vi honom på hofvet, der han lyckas att genom en munter spansk visa fängsla konungen så, att denna till storinqvisitorns outsägliga harm försummar predikan, och i det stället sedan begifver sig i konseljen. Drottningen, i öfvermåttet af sin tacksamhet, kallar hans syster till hofvet och förlänar henne adelskap; Carlo deremot upphöjer hon till sin första hofkapellmästare. Den nybakade kapellmästaren glömmer ej sin associt, och utverkar hans befordran på den militära banan, hvilken han valt. Denne, som nu infinner sig vid hofvet, tillskrifver detta naturligtvis Asmodei öfvernaturliga förmåga, hvilken illusion öfverhufvud föranleder många roliga situationer. Imedlertid anländer äfven Casilda till hofvet i sin nya egenskap af hofdam, och Rafael söker naturligtvis genast att ålerbörja den afbrutna förbindelsen. Men äfven kungen, hvilken, såsom vi nämnt, i Aranjuez förälskat sig i henne, och sedan trott henne död, yttrar en så liflig glädje, då han erfar, att det ej är hennes vålnad, utan hon sjelf som blifvit hofdam, att Carlo ej utan skäl befarar nya vådor, hvilken farhåga ökas, då drottningen partout vill ha reda på hvad hennes gemål kan hafva för bestyr med hennes nya hofdam. Carlo beslutar att med sin syster fly från hofvet, och, för att slippa Rafaels efterforskningar, anförtror han denne, att Casilda är af hans ätt, och således ett hår af den onde. Detta bekymrar dock föga den ifriga älskaren, som oförtrutet fortsätter sina bemödanden, ehuru han e riktigt kan komma under fund med, om föremå