Aftonbladet – 4 januari 1845, sida 1

Hdl al Upsala Ssallllld dasar och td. k—r—A— —————————. — — Ö no... ——— — Redaktionen har fått nedanstående artikel rörande den svenska jerntillverkningen till offentliggörande benäget meddelad ifrån herr brukspatronen öfversmedsmästaren Gustaf Ekman på Lesjöforss. Författarens namn är redan tillräckligt att fästa alla bruksidkares uppmärksamhet på denna lilla afbandlings innehåll. Imedlertid lemnar den på en gång korta och sakrika artikeln en så intressant och populär undersökning al ej blott svenska jernhandteringens nuvarande ställning, utan äfven af de förnämsta och egentliga orsakerna dertill, samt en ledning och anvisning till sättet att möjligen afhjelpa densamma, alltsammans framställdt på ett så klart och lättfattligt sätt, att säkert hvar och en, som något intresserar sig för svenska industrien i allmänhet, skall lika med oss, finna sig herr brukspatron Ekman förbunden för den dager han härigenom sökt sprida öfver rätta behandlingen för framtiden af en näringsgren, hvars närvarande tryckta belägenhet hittills nästan endast föranledt nedslagenhet i sinnesstämningen hos dess idkare. Den insända artikeln lyder som följer: REFLEXIONER ÖFVER SVENSKA JERNTILLVERKNINGENS NÄRVARANDE TILLSTÅND OCH DESS FRAMTID. Den oväntade och tillika plötsliga förändring, som under de sednare åren inträffat i afseende på Sverges jernhandel, har sannolikt fört något hvar af vårt lands jernverksägare att söka göra sig reda för så väl orsakerne till detta förhållande, som ock de följder, hvilka skola deraf förr eller sednare uppkomma. Nedanstående framställning utgör ett anspråkslöst bemödande, att lemna bidrag till befordrande af frågan: hvad framtida öde förestår Sverges näst åkerbruket vigtigaste näring, dess jernhantering? Förhållandena äro skärskådade från en hufvudsakligen technisk synpunkt och afsigten egentligen att endast meddela ätskilliga facta af genomgripande inverkan, hvarefter till hvars och ens eget bedömande öfverlemnas de slutföljder, som vidare kunna härledas. Då man granskar de arbetsmethoder, hvilka ännu nästan uteslutande i Sverge begagnas för att fabricera jern, finner man, att de ännu äro till principen de samma, som infördes för 200 år sedan af Carl den IX:s och Gustaf Adolfs inflyttade valloner och tyskar. Äfven det gamla kan vara godt och bemödanden hafva dessutom visst ej fattats att förbättra och fullända desse våre arbetsmethoder. Särdeles låter detta säga sig om skötseln af masugnarne och tackjernsblåsningen, hvilken blifvit på många ställen bragt till en fullkomlighetsgrad, jemförlig med andra länders, och hvarvid det, som ännu brister här och der, oftast härrör från obemedlade masugnsegares oförmåga, att inrätta sig efter tidens välkände fordringar. Vi finna ock att svenskt tackjern är billigare än andre länders, till och med för närvarande billigare än Englands, och detta desto mera, om afseende fästes vid vårt jerns bättre qvalitet, hvarföre också nu en allmän farhåga hyses, att detta material, om det af lagar medgålves, skulle kunna med fördel exporteras. Följande priser å tackjern torde nu kunna uppgifvas: TSE NOTED ET IC INE SEC TN AFRO SRS RB ONE TT TE OnT NR