Aftonbladet – 3 januari 1845, sida 3

Ty då gick allting på sin hurr, Då fick han snacka hvad han ville, Och var han riktigt på kapurr, Så var han riktigt ock vid snille, På nykter mage vek han nog Josephiskt undan för hvar nymfis, Och om han på kurtis sig slog, Var Tratten alltid lite fymfis. Nu satt han der Guds långa dan På Rutan, näsan blank och rosig, Drack glas på glas, som han var van, Fastän han ren var dugtigt mosig. O ve, hans slut var nu bestämdt. Ur buken svällande och kullrig, På kyparn ropte han alltjemnt, Och kyparen han hette Ulric. Nu själen flög, då Tratten stöp, Som en champagnekork till det höga, I verlden aldrig mer han söp, Och fridde aldrig mer sitt öga. FORE IST SRCCTSESIN ONES CEN