Aftonbladet – 3 januari 1845, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Miss CLARA WEBsTERS Döp. England ha förlorat sin bästa operadansös, miss Clara Webster Den 44 Dec. gafs på Drury Laneteatern balletter revolten i harem. TI andra akten af denna ballet synas harems qvinnor badande och ibland dem Zulica, den kongl. slafvinnan, hvars role miss Webste hade. Under denna seen fattade en gaslåga, som va under den nedsänkta delen af gölfyet, der: vågorna föreställdes, i det lätta draperiet-af miss Webster: klädning och i ett ögonblick var hon omhvirflad al lågorna. Händelsen, som tilldrog sig i publikens åsyn, väckte en allmän förvirring och förskräckelse och fruntimmerna i logeraåderna, som först märkte olyckan, gåfvo tlll höga skri! Den olyckliga unga Clara rusade omkring på golfvcet, helt och hållet säsom cn irrande låga och uppgaf de mest hjertskakande rop, och fattade i en annan dansös klädning, men denna hade nog fattning att stöta henne från sig och räddade derigenom sig sjelf. En timmerman, som stod bakom kulisserna, sprang fram, och kastade henne under sig samt rullade. sig med stor sinnesnärvaro öfver henne, hvarigenom lågorna utsläcktes, oaktadtharsjelf led otroligtaf eldens verkan på hans ansigz te och händer. Miss Webster bars genast in i ett rum och fick läkarebiträde, men var rysligt förbränd nästan öfver hela kroppen, fastän hela tilldragelsen icke pästod mera än högst två minuter. Timmermannen fördes till. ett sjukhus. Den unga flickans moder var: närvarande på stället och gaf henne all moderlig omsorg; och man trodde, att faran ej var så stor att hon ju kunde räddas. .Balletten fortsattes efter något uppehåll, och följande dagen utspreds att den sjuka var bättre. Men så var det ej. Hon led svåra plågor; och emot aftonen följande dagen fick hon oaflåtliga anfall af kräkningar och konvulsioner ; och om natten afled hon. efter att likväl emot döden fått sans och lindring. Hon hade visat stort tålamod under plågorna, sedan hon sjelf förlorat allt hopp om att kunna räddas från döden. — QvIntuieT örvermoD. Ett ögonvittne har i en engelsk tidning lemnat följande beskrifning på en tilldragelse i Carters menageri, som väckt stort uppseende i London, En engelsk dam af godt utseende, 30 är gammal, sade ät oss att hon fätt ett oöfvervinnerligt begär att gå in i lejonburen, och CarLer sade, att det var första gången som han såg hjeltinnan. Man kan knappt föreställa sig det hemska intryck vi. erforo, då vi sågo henne ingå i buren. Vi väntade oss få se, om ej just att lejonet genast skulle sönderslita henne, åtminstone att det skulle uttrycka missnöje genom sitt rytande; men intetdera inträffale. . Skogarnes konung betraktade henne utan yrede en slickade till och med hennes händer, och frunLi mret klappade lejonet med lika litet omständig; eter som Carter sjelf. Då hon utgick ur buren, log hennes puls icke starkare än förut. — Svårt narr. För kort tid sedan omnämn le vi, att Hamburgs primadonna, fröken Evers lemat teatern och gift sig med en ungersk magnat. Det ar nu blifvit upptäckt, att den stolle magyaren var n äfventyrare en kammartjenare. Partiet har blifit uppslaget, och den stackars sångerskan har tilll in skada lemnat en anställning der hon hade 12,000 ark om året. — ÅF L. FELDMANNS LUSTSPEL hafva nu de mest mtyckta, och som satt så mänga skrattmuskler i röelse, utkommit i en samling i Wien. De äro till ntalet 5, nemligen: Sonen på Tesor, Körsbären, en älskades porträ t, Det fria valet samt den vacka Athenienserskan. Denna sednare pjes skall icke ara rätt lyckad; deremot berömmas de 4 andra mycet i synnerhet Sonen på resor och D.n älskades orträtt för originell uppfinning och ganska god koik. (Vore det ej skäl att härvarande teaterdirektio-: er toge notis af dessa nya produkter på dramatiska : mrådet ?) 5 ; — ör ————