Aftonbladet – 30 december 1845, sida 3

y PYK VLCHUVLVUAS Halv HRVIPUTLLIG vu EUR UIIIICI dera yttranden af detta slag. Vi hafva icke sag att P. o. I. T. ännu just på sådant sätt komprc mitterat Regeringen, men då man, af föregåend Iskrifter känner de innersta tänkesätten hos P. o. T:s spiritus reclor och hans intima relationer till d argaste fantaster inom det konservativa lägret, s kan man icke nog beklaga, om Regeringen oförsig tigtvis autoriserat en sådan man att föra ledninge Jaf de politiska artiklarne i ett b!ad, som, säga HRYa man vill. ovilkorligen kommer att anses såsom ut tryckande Regeringens politiska tanka. —— —— j . — Pinterbladet (som äfven nästa år fortsätte efter samma plan) innehåller i sista numret nå gra betraktelser öfver oppositions-pressens ställ ning, i hvilka vi helt och hållet instämrna, oci af hvilka ett utdrag här meddelas: ij Den sidan af pressen, som varit opposition, frå! den stund en press först fanns här, är sedan sistlid ne Mars ej vidare egentlig opposition, åtminstone i Stockholm. Detta hindrar dock icke, att ätskillig anmärkningar blifvit gjorda vid enstaka företeelser men styrelsens goda vilja och nationella syftning ha blifvit erkänd. och pluraliteten af hennes handlinga har blifvit framhållen medoffentligt gillande: oci framför allt har tonen varit aktningsfull och sätte mildt. Imedlertid må man gärna räkna den liberal pressen för oppositions-press, om man vill, och on man fått den outtröttliga tron, att man måste lof sjunga och tillbedja quand måme eller ock vara oppo sition, De, som hafva denna tro, emedan hon är end möjliga balsamen för deras-samveten och heder, tyc kas icke vilja tåla detta allvarliga, men icke hätfulla ickef kitsliga , skadeglada , -saksökande förhållande mellan regering och opposition, eller hvad man nöd vändigt vill göra till opposition, utan illfänas. att fi ihop en strid af gamla sorten; och dertill är bäst: utvägen, tänka de, att drifva försvaret för regeringer med hätskhet, insinuationer, retsamhet. Det oMiciell: bladets försök till förvar för det namnkunniga hand: brefyet förrådde just en sådan tendens; det talad om partianda, och insinuerade, att denliberala pres sen skulle hafva uppstämt en helt annan ton, om handbrefyet förbjudit ett möte i motsatt syftning mb det Linköpingska, 0. s. v. Detta har synts oss ct förrädiskt och ömkligt sätt emot de liberala tidnin: garna i allmänhet, likasom den insinuationen mot os. särskildt, att vi skulle lofvat regeringen en aktnings full opposition, om blott intet ord säges till des försvar, men vågar någon försvara hennes åtgärder då hotas med en hätsk opposition. — — — — — ; Vinterbladet öfvergår, efter slutet häraf, till ell svar på en polemisk artikel i Postoch Inrikestidningen, som förebrått oppositions-tidningarna deras skarpa tön emot Adeln, och yttrar deröfver: Förebråelsen består derati, att vi skulle, gehom det språk, vi föra mot adeln (bör heta: mot adeln; pluralitet vid denna riksdag), motarbeta vär egenrönskan .om en representations-förändring, då ett sådant språk icke kan göra något godt intryck på adeln eller beveka den att eftergifva sin representationsrätt, Sanningen till sägande. hafva vi aldrig ett ögonblick haft den förmätenheten att tro oss kunna — eller någon kunna med något språk — öfvert yga eller beveka den pu varat de ade!spluraliteten; och det ärjvisst icke för den; som vi skrifvit. Vare detta nog sagdt om den saken; ochtillönske vi för resten den omMicielle bättre lycka, off hän vill försöka att med sit! språk beveka till uppoTringar: Må hant. ex. xerkänna och md stacksamheb, såsom han säger, mottaga så:lana suppoffringarn, sem han uttryckligen pästår att adeln gjorde vid sista riksdag, då han afsade sig sjelfskrifyvenheten. Denna uppoTriug, menar den oficielle, har icke i det allmänna blifvit uppskattad efter sin förtjenst, och man har icke åtnöjt sig med hvad den innebar. Förbhålländet är, att det förra skedde, emedan det sednaro fckel skedde: Åt minstone var det så med 6ss: vi uppskattade sjelffyehhetsafsägelsen efter dess rätti förtjänst, sam just var, att.den — — innebar ingenting; och med detta tyckte vi oss icke kunna åtnöjas,. Genast. efter händelsen sade vi (i ett annat blad), att hela beslutet var ett gäckeri. Hvad betyder att i orden erkänna en princip, om hvars verkstät!ande icke helut med det samma fattas? Man skryter med den örra, under det man icke är bunden vid någonting afseende på det sednare. Vår spådom har slagit in. ill punkt och pricka: den erkända principen ligger ler i ett protokoll, d5dfödd och naken som hon kom nit till verden: och vid hvarje fråga om dess tillämpande uppstå betänkligheter och inkast, som för den cke starrblinde tydligen ådagalägga, hväd erkännanlet verkligen betydd-. : Om man än vill vara modgörlig nog att vidzå, att Någon tlämpning I massa icke varit i fråga, utom det fallna represontationsförslaget, och at ditta möjligen kunde bofinnas owntigiigt af andra skäl. så hafva dock partiella tillfätten funnts, der sjelfrvifvenheten kunnat afträdas och bordt afträdas, om någonsn någon mening var med det hö iga di kreterandet af principen. Tik vodarlä ng af försmädarnes påstående, att ingenting ;nades mad denna. fanns t. ex. ett ypperligt tillfälle, då frågan var om val af Utskottsordförande, i stälat för grefvars och baroners sjelfskyvtvenhet dertill. Adetens ajoritet var väl sälrdas vid det önskEga till rdig att visa, dot den elaka spådomen var fatsk? elier hur? dea. oicietle mnnas ja, mra det gök nod den frågaR? Ftt tilfilie fanns sticdes att, åtLU sSmåldl Sdigalämga At nå ata tnosn