Aftonbladet – 30 december 1845, sida 2

i Diskusston i Bondeståndet ängående anslag tl Vfortsättring af befästningsarbetena vid Carlsborg. EE a Anders Ersson från Elfsborgs län åberopade hvad fjhån; i förut ingifven skrift, såsom anmärkning äfven emot.denna punkt af Statsutsk:s utlåtande anfört och , yrkade nedsättning uti anslaget till dess halfva belopp. Nils Petter Persson från Calmar län yttrade sig skriftligen i ett långt anförande, som jemförde de I8tora statsutgifterne med inkomsterne, skildrade landets nöd och allmogens förlägenhet och oförmåga att -Ibära bördorne, samt slutade med att man först och främst borde -afskaffa lösöreköpen, privatbankerne Ivid oktrojernes slut och Ilyxartiklarne. Yrkade återremiss. : Häri instämde Anders Olsson från Örebro län. Sven Heurlin från Kronobergs län bestred framför andra isynnerhet detta anslag, som vore att handlöst bortkasta landets penningar. Förutsåg den tid, då ifrågavarande fästning blifver endast en tom ruin. I Kunde ej eller godkänna invändningen, att pionier-Ikorpsen måste sysselsättas. Tal. mindes! nemligen, Ihurusom å4840 eller 4844 en del af Kronobergs fIregemente måste uppmarchera till Stockholm, för att lunder. Skeppsbron nedslå pålar. Flerfaldiga vägJoch kanalanläggningar samt andra dylika allmänna arbeten inom vårt land fordra tusende armar. Tilt fullbordande af sådane företag borde de mindre brottslingarne företrädesvis användas. Derijgenom undsiuppe jemväl soldaten att lemna sitt hem Joceh rothållaren såge sina besvär förminskade. -ÖnIskade att anslaget måtte uppskjutas åtminstone till en kommande riksdag och yrkade återremiss. Häri förenade sig Johan Petter Andersson från Elfsborgs, Lars Boethius och Johan Eriksson från Stora Kopparbergs samt Anders Andersson från Örebro län m. fl. Andreas. Bengtsson från Jönköpings län anmärkte skriftligen, att denna fästningsbyggnad, som redan kostat staten öfver 2 millioner Rdr, är och blir för staten en kräfta, är en till försvar mindre tienlig och gagnelig fästning. XOmn, sade han, en fiende bemäktigade sig våra gränsefästningar eller belägrade våra större städer och intoge dem, hvad hade vi för skydd af Carlsborg? Kankända vore den då: lättast att bemäktga sig. Anlagd i en fattig ort. skulle de några 1,000 personer, som hade olyckan blifva der förlagde, snart i brist af tillförsel och proviant nödgas gifva sig. Han hade tillförlitliga uppgifter, dels att det stora förrådshuset, som kostar staten 210,000 Rdr, lär stå på så osäker grund, dels att hela huset är sprucket i hvalfvet långsåt, hvilken spricka igenklentes förliden höst, men öppnade sig åter i sommar, 0. s, v. Han yrkade återremiss, för att få anslaget nedsatt till 100,000 Rdr, hvilket han i dessa svåra penningetider ansåg vara en icke så obetydlig summa. Henrik Andersson yttrade: När denna fästning först anlades, påstod man, att den ingick i landets försvarsplan, hvilken sades vara-grundad på ett så kalladt centralförsvarssystem, och man försäkrade, att riket äfventyrade att bli fiendens rof, öm icke medel härtill beviljades. Nu har den ifrån detta stora ändamål sjankit ned till en sysselsättning för arbetsfängarne, hyarföre det allmänna nödgas utgifva en så betydiig samma ärligen; men när skall då staten upphöra att hafva arbetsfångar? Troligen aldrig, åtminstöne icke under närvårande förhållanden. Hvad i kall: man då göra med dem, när Carlsborg är fär) digbygdt? Då lärer väl deras underhåll komma att cr-; ordra ett nytt anslag, eller skall det aldrig bli färligt, utan derpå arbetas i oändlighet. I sanning ctt. sällsamt för SVarssystem, som beror af fångars syssel-l: ättning, Vore det då icke bättre, att låta dem odlat ågon ödejord, utdika någon mosse, anlägga nägra I ya vägar cHer förbättra gamla; sådant medförde åt-; ninstone något gagn, Sm än icke ett gagn fullkomigt motsvarande kostnian. Han bogäpde iterremiss af denna del 3 betänkandet, före! Vice talmannen Nils Persson erinr 7 rs Ständer, a annan -uue derom, atti att till Carlsbores öd ., sett sig nödsakade. bildande af ewt ag, som blifvit anlagd till mar, each ocntralförsvar, anslå betydliga .sumE -. om anslagen nu skulle upphöra, vore de -edan använde medlen helt och hållet bortslösade. Det är icke tänkbart, att nu undandraga sig alla tillskott. Ett arhete, som kostat så mycket, bör icke lemnas åt ruinerna. Icke eller bör man förbise, att ett ganska stort antal brottslingar vid fästningen sys selsättas. De respektive medstånden bevilja måhända hela anslaget, och på det icke Bondeståndets mening skall undertryckas eller förlora all betydenhet. Tborde, enligt hans åsigt, ståndet för sin del äfven Ibevilja något belopp, t. ex. .:delar eller 353,533 Rdr 46 sk. årligen i trenne år. Anders Johan Sandstedi loch Johann s Samuesson från Jönköpings län med Mere hördes häri instämma. . , Per Jönsson från Skåne sade, att folket ena -riksIdagen efter den andra förgäfves hoppats på nedsättning i d2 stara summorne till hekostande af krigsfolkets underhåll eller för inrättningar. till. landets tförsvar, men ehuru fredslugnet varat öfver 530 är Isamt stora anslag derunder ständigt beviljats, fordras Idock nu fortfarande utgifter. Han hade trott att Handets brydsamma ställning skolat åtminstone denna riksdag ihågkommas. För afslag vore han böjd, men då fästningen ej lärer böra ödeläggas, ingick han på Idet af vice talmannen framställda projektet. Johan Andersson från Upsala län ansåg ifrågavarande fästningsverk i stä:let för centralfästning b ra lerhålla namnet kräftfästningp, ty till densamma forIdras ständigt nya uppoffringar ä statens sida, utan vatt någon fördel ens låter tänka sig. I entidpunkt, Idå lin ists produkter, i anseends till den öfverklagaIde-penningebristen, sjunkit så i vanpris, att toret. 61 tunna korn betrlas med 2 Rdr, synes det ej Lika Åskälart atkasta penningar på gagnlösa företag. Lik med Heurlin bestred han alt anslag till ifrågavarane ändamål. v JP Per Nilsson från Christianstads län ansåg Iandets tillgångar icke medgifya, att anslaget till hela pelo pet skulle utgå. . Han yrkade derföre återremiss alu låtandet och nedsättning i anslägssumman till hälften. Petter Claesson från Eifsborgs län: trodde att då het ryliter talats för anslaz till fästningen Carlsfen od Re