Aftonbladet – 27 december 1844, sida 3

gripna godset kunnat utspanas. (C. VW.) BILANDADE ÄMNEN. — NATIONALBELÖNING ÅT UPPFINNAREN AF PENNYPOSTEN I ENGLAND. En kommitte har bildat sig I London, för att göra insamlingar till en nationalbelöning åt Rowland Hill, som är upphofsman till den s. k. pennypostens införande i England. Subskriptionen stiger redan till 40,600 sterling, men enligt planen erfordras ännu en lika summa, för att kunna tillvägabringa ett nationen värdigt tacksamhetsbevis, Hill har haft en mängd svårigheter att öfvervinna, innan det lyckades honom att. genomdrifva sin plan; I synnerhet satte sig postverkets styrelse deremot. Man sade att postportons nedsättning till en penny för hvarje bref, utan afseende på afståndet till det ställe, dit det var adresseradt, ej skulle öka brefvens antal; ty de fattige korresponderade icke, och de rike frågade icke efter postportons belopp utan skrefyo ändock när de ville. Denna spådom kom helt och hållet på skam; första året pennyposten infördes, uppgick brefyvens antal från 70 till 470 millioner, och postverkets rena vinst af denna förändring till 500,000 Z. I Januari 4843 hade: brefvens antal, som befordrades genom postverket, stigit till 200 millioner årligen, och enligt de sednaste uppgifterne stiger det nu till 240 å 250 millioner. Hill var någon tid anställd vid postverket, men såsom det ofta går förs tjenta män, blef han ett offer för intriger och kabaler, och generalpostdirektören endtledigade honom från tjensten efter tvenne års förlopp. För att godtgöra honom för denna förlust, och tillika betrygga hans ställning för framtiden, är det som den ifrågavarande subskriptionen blilvit satt i gäng. — EN Process I Jassy väcker för närvarande der mycket uppseende, såväl i anseende till summans storlek, om hvilken är fråga, som i anseende till personerne, hvilka tvista med hvarandra. En den re gerande furstens kusin återfordrar ett par gods, värda öfver 4 million floriner, af sin brorsdotter, hvilken ärft dem efter sin farmor. Grunden på hvilken han stödjer sina anspråk är den,att denna fru för 20 år sedan haft en son, citer hvars död fadren, som då lefvat, ärft honom, hvarefter godsen bordt öfvergå till fadrens arfvingar. Klaganden har vunnit i första instansen, men tappat i andra, emedan den ifrågavarande sonens tillvaro icke blifvit bevisad. Det märkvärdiga härvid är, att till och med inom en af de förnämsta familjerna i landet ingen utväg zifves, att lagligen bevisa en persons födelse, emedan register på födda först för ett par år sedan infördes, men ännu ej kommit allmänt i bruk. — RYSKA FÅNGVAGNARB. I ryska Polen brukas nu ett slags, i synnerhet för långväga fångtransporter bestämda fångvagnar, som, cmedan de tillverkats på bankiren Steinkellers stora vagnfabrik i Wearschau, kallas Steinkellerska,. De äro ofantligt stora, af starkt trä, samt målade och utan fönster, och innehålla två rader fyrkantiga celler; en gång emellan cellraderna är upplåten åt dem, som hafva bestyret med fångarnas förplägande och bevakning. Hvarje cell har dörr utåt gängen, samt på den en lucka hvarigenom mat kan inlemnas till fången o. s. Vv. Vid transporten är således hvarje fånge isolerad och sitter på ett bräde, som har en smal öppning nedåt, för ett visst behof. Luft och ljus har cellen endast genom en smal rund, rörformig öppning på taket. Ailt meddelande emellan dei dessa celler åkande fångarna är omöjligt. Ritningen till de i Polen gjorda vagnar har kommit från Petersburg, och hr Steinkeller, som eljest lärer vara ungefär för Polen hvad den aflidne Cockerill var för Belgien, har icke inventerat dem, utan endast låtit förfärdiga dem; emellertid bära de nu hans namn.