skjuten med röda elden;. En.af röfrarne tog er brinnande sticka, för att få se den djerfve motståndaren, och kunna taga sigte på honom; men Pet Fredriksson begagnade sig af tillfället och märkte honom i ansigtet med yxan. Han fann dock att motstånd var förgäfves, retirerade derföre genom fönstret, öfverlemnade valplatsen åt fienderna att plundras, och tog sjelf flykten till en granngård, för att ropa om hjelp. Fyra af bofvarne togo då huset i besiltning och började ransaka det yttre rummets gömmor, under det de öfrige stedo utanför på vakt. — Då Per Fredriksson återkom med förstärkning, signalerade de vakthafvande genom skarp hvyissling, att fara var på färde, och hela röfvarebandet tog till flykten, med hvad det i hast kunde komma öfver. — Man har stor anledning förmodan, att förrymde fången Jonas Svensson Lilja varit bofvarnes anförare; men imedlertid hafva hvarken röfvare eller det tillgripna godset kunnat utspanas. (C. WW.)