Aftonbladet – 20 december 1844, sida 5

drog någon-ringens-hwilken-ansågs-för-heligyfrån hans finger, och, frön stona, tid började klenoden sin vandring genom hela Earopa, — så att den på åtskilliga tider.sägts-af-höga och namnkunniga personer. Det var samma ring, som den olycklige prins Könradin al Selisvaben erbjöd en skepIpare i Åstura, såsom lön, önr han ville öfverföra honom till alien: — dermera erhöll en tysk adelsman i Neapel Schalfot. den, såsom skänk af hertig Fredrik. och hemförde den till: Tyskland såsom ett testamente och minne. Kejsar Albreckt. som blef mördad af sin brorsson, bar samma ring på sitt finger då han lönmördades. — Äfven. fanns den på hertigens af Burgund, Karl den djerfyes hand efter slagtningen vid Nancy, blef då ett. schweitziskt byte, och har sedermera ägts af ålskillivarhöstförnäma Slägter i Tysk-. land och Italien. Att få se denna ring var länge min varmaste önskan, att få äva den, minanätters skönaste, förunderliga dröm. — Den första lyekan har nu blifvit ng boskärd, — jag har selt den, — ser den alla-dagar — men, att den icke är min, — att jag icke har någon mensklig förhoppning, att någonsin erhålla den, utgör min förtrytelse och förbittrar mitt lif. Jag anser mig för en tiggare, .Så länge jag vet denna oskatthara klenod tillhöra en annan. Hela detta förråd af antiker och rariteter, som jag äger, är endast lumpet skräp emot denna ring, — som, ty värr, aldiög kan blifva min. Här har ni-anledningen och orsaken till. mitt svårmod. Råd och hjelp nu, om ni kan?, Kännet Ers Excellens ringen noga?, — Ganska noga; men beklagligen är dess värde allt för väl bekant af ägarenn.